Hold on to that feeiiieeeeeliieeiing

Igår sjöng jag karaoke offentligt för första och sista gången i mitt liv. Jag hade druckit ungefär elva öl när jag tillsammans med mina kompisar Magnus och Helles, klev upp på scenen och sjöng Journeys ”Don’t stop believing”, med inlevelse. I n l e v e l s e. Och utan en ton rätt, vilket är en bedrift i sig tycker jag. Och man skulle kunna glömma det hela så som man gärna vill glömma vissa saker man gör under alkoholinfluens. Men jag tror att det blev filmat. F ö r e v i g a t. Lyckliga jag.

Så nu drar jag till landet. Utan internet. Och jag vill inte veta om jag, under tiden jag är borta, blir taggad i nån video på facebook.

Mot landet

Jag packar för någonting som förhoppningsvis, beroende på vädret, blir en vecka på landet. Jag packar ner mina böcker, mina fyra "Best of" Lundell-cd:s, pennor och skrivblock, den nya prickiga bikinin i sextiotalsstil, mysbyxor, sommarklänningar, linnen och skjortor stora som tält. Mamma säger att det borde finnas gott om jordgubbar där uppe nu. Och väl där väntar den alltid lika trofasta Lady, min gamla cykel som mamma har målat lila med vita blommor på. Tar man henne till stranden är man där på fem minuter, säger dom.

Här ser det ut att bli åska vilken minut som helst. I morgon är jag redo att lämna Stockholm för Gävle. Träffa vänner och familj ett par dagar. Innan det bär vidare upp till Hälsingland och landet. Jag längtar. Jag behöver verkligen det här. Måtte vädret bli fint.

Den tog sig

Den första semesterdagen skulle komma att bli bättre. Jag begav mig iväg till en vän och utnyttjade honom för TV, dvd-spelare och förstås för hans sällskap. Vi såg sju avsnitt av "Mad men". En serie som alla borde se och uppröras en smula av. Samt beundra kläder och hårfrisyrer. Det är 60-tal när det var som bäst.

Vad jag mer tycker om "Mad men" kan man läsa i krönikan jag skrev för ett par veckor sedan.



Lite pizza på det.

Dag ett

Först bryggde jag kaffe som var alldeles för svagt, vilket jag hällde ut och bryggde kaffe som var alldeles för starkt. Vilket i sin tur står halvdrucket och kallt bredvid mig. Jag har fått två sms. Ett från MyNokia som tipsar om att jag kan ringa mina vanligaste nummer med snabbuppringning och ett från Tele2 som tycker att det är väldigt roligt att jag har förlängt mitt abonnemang hos dem. Trevligt att man kan glädja någon sådär, tycker jag.

Ute är det inte varmt och inte kallt. Sol fast ändå inte. Och nyss höll brevbäraren på att skrämma livet ur mig genom att trycka ner post som inte är till mig i mitt brevinkast.

Sedan messar Louise från jobbet "Lunch ensam i gautköket idag. Kom tillbaka, haha." och då känns allt genast lite bättre. Tänk att man inte ens hinner ha semester i en dag innan man är saknad.

Solo hälsar glad sommar från Skåne

Som jag saknar det där lilla djuret...

Semesterlektyr

Vilken ska man börja med tro..

Dra en oneliner

Ibland undrar jag hur det kommer sig att jag har så svårt för Marcus Birro. Förutom hans prententiösa prat om sig själv och sina texter som jag råkade höra på radion en morgon (Björn Ranelid junior utan humor). Men så dyker det upp små texter i hans blogg som gör att jag inte behöver undra längre.

Om det nu skulle ha funnits någon charm med Marcus Birro från början förstörs den av hans bitterhet och av hans lillebrorkomplex. Av hans gnäll efter uppmärksamhet, som om han vore en femåring som måste synas och höras helst h e l a tiden. Och jäklar om någon annan snor "hans" uppmärksamhet.

Äh, väx upp. Var glad.

Solace

I morgon spelar Baron Bane på Landet, Telefonplan.



Lyssna mer på Spotify och sen kommer ni dit! Ja, i morgon alltså.

Fångar perspektiv

Vandrar på raka vägar och krokiga stigar mellan kvarteren på skogskyrkogården. Grönskan är nästan bländande så här års och det är obeskrivligt vackert. Och lugnt. Förutom ett par människor som strosar omkring. Och några trastar som leker i vattnet. Jag fattar beslut. Jag gör det som bäst när jag går. Som om rörelsen i benen liksom får igång huvudet. Jag ifrågasätter idéer. Tänker över händelser. Funderar på saker jag har gjort. Och inte gjort. Men framförallt på vad jag vill göra. Sia håller mig sällskap i lurarna medan jag kommer fram till sådant som borde ha varit så självklart enkelt. Det måste komma någonting bra ur allt.

Men så kommer jag fram till kvarter 43. Det måste vara barnens kvarter. Bredvid små blygsamma gravstenar och enkla träkors bor nallebjörnar och leksakståg, dockor och annat färgglatt pryttel, som ett leksakskollektiv av förlorad kärlek. Och jag inser att det jag har i tankarna egentligen inte spelar någon som helst roll.

Brunch

Nu börjar det likna nåt!

Det finns ett ställe som lägligt nog ligger vid(i/på) Skanstull som har världens godaste brunch, tyvärr bara under helgerna. Kommer man en vardag såhär så får man nöja sig med pannkakor. Och det gör man ju, ganska otvingat. Amerikanska banan och chokladpannkakor. Nyttigt och mättande!

(Och min nya mobils kamera får godkänt, tror jag.)

Bara så att ni vet

Jag är en liten flicka som inte kan någonting alls. Jag är så där dum i huvudet att jag inte förstår vilken du menar när du vill ha en bok du inte vet vad den heter av en författare du inte minns namnet på. Jag borde prenumerera på varenda morgontidning, sedan klippa ut alla recensioner ur dem varje dag. Och memorera. Helst innan jag går till jobbet förstås. Så att jag vet exakt vad du vill ha. Annars är jag ju precis så där värdelös som jag ser ut att vara.

Pfft!

Is it a bird? Is it a plane?

Nu när jag skulle borsta tänderna föll det ner någonting från taket och landade på golvet. Sen låg den där och sprattlade en stund och efter det blev den alldeles stilla. Jag slängde den i toaletten och eftersom jag inte är så förtjust i kryp så kollade jag inte så noga på den. Nu är jag livrädd att det var en pälsänger. Timmisen hade sådana nämligen, hon kanske har smittat mig. Det är typ det värsta jag vet, way värre än silverfiskar och gråsuggor. Till och med värre än spindlar men på ett annat sätt.

Fast jag tror att den var för stor för att vara en pälsänger. Jag tror att den var för stor för att vara någonting alls. Den var groteskt stor och nu vågar jag inte gå på toaletten och jag är kissnödig. Jag har ju precis läst ut en Stephen King-rysare, jag klarar inte av överdimensionerade insekter!

Hur stora är sådana där pälsängrar egentligen? Jag har hört att man aldrig blir av med sådana. Jag har hört att dom äter på en när man sover.

Vi som hade kunnat ha så roligt

”Åh nej! Du får inte blogga det där!” säger han.
Människor är så tråkiga som inte kan bjuda lite på sig själva säger jag. Eller låta mig bjuda lite (ganska mycket) på dem. Ja, så nu har jag ingenting att skriva. Jag som tydligen är semestervikarie och allt.

Fast på torsdag får jag en ny kyl och frys. Heja!

Frukost igen

Jaha, nä nu funkar inte frysen heller. Fast jag har hånglat. Det väger nästan upp det.

Frukost

Mitt kylskåp gick tydligen sönder i natt någong gång. Av smöret att döma skulle jag tro att det hände vid halv ett ungefär. Dagen hade kunnat börja bättre, det måste jag erkänna.

"Hör du mig nu?"

Idag tappade jag min mobil i golvet. Den såg helt okej ut när jag lyfte upp den men när jag kollade på den en halvtimme senare hade hela displayen spruckit. Det gör ingenting, det var en skitmobil som skulle ha blivit utbytt i vilket fall (”fall”.. höhö). Det är inte ens någon som vill ringa till mig längre eftersom telefonen lägger av ungefär en minut in i samtalet och håller på så till att jag inte orkar ringa upp igen. Och det är aldrig någon som hör vad jag säger.

Dessutom har jag redan fallit för ny på The Phonehouse, en som jag i smyg beställde när min gamla mobil inte var med. Den är lila och blänker. Jag har inte fått den ännu och jag vet att det egentligen är lite tidigt att uttrycka sådana här starka känslor men jag tror att jag älskar den.

Aaaw! Look at that face.

Tävlingen är avgjord

Det var minst sagt svårt att välja bara en vinnare, för att inte säga omöjligt. Jag fick så många bra förslag och flera av böckerna kommer jag att läsa och några av dem har jag redan läst. Omöjligt var ordet, jag kunde inte välja bara en vinnare så jag valde två:
Cilla och Essim! Om ni mailar mig era adresser och vilken bok ni vill ha så kommer den med posten till er någon gång i nästa vecka. Nina, visste du att Sarah Waters kommer med en ny roman på svenska i mars nästa år? ;)

Tack till er alla som deltog och även om ni inte vann kan ni trösta er med att ni gjorde min boksommar lite bättre och lite mer innehållsrik.

Och just det ja; Lennart blev diskvalificerad men får helt klart en guldstjärna för originalitet.

Fönstret mot vägen

Hon såg ut genom fönstret och kände att det skulle vara skönt att åka någon annanstans på semestern. Grekland kanske. Så fick hon syn på människan som hastigt sneddade över den regnvåta gatan och hon tänkte att det är tur att den inte är just nu, semestern.

Hon hostade till lite grann, drog filten tätare om kroppen och lämnade fönstret i förmån för sängen. Där kröp hon ner medan hon lyssnade till regnets smatter mot rutan. Grekland är fint så här års. Varmt och oregningt åtminstone.

Oh, my..

Okej, vem rubriksatte min senaste krönika, va? VA? Jag är väl ingen desperat, överkåt hemmafru från Sussex heller.

Hmpf!

Jag vet att jag har sagt att jag har lagt ner systemetkillen, och det har jag också. Faktiskt. Men hur jäkla länge ska han ha semester egentligen?

Pockettips och tävling

Pockettips!

Jag tror vi behöver prata faktiskt av Jon Jeffersson Klingberg (debutroman)



En bok som får det att kännas skönt att vara singel, det hade kunnat vara värre. Man hade kunnat vara nyseparerad. Och bitter. Den här boken får en att känna sig ovanligt harmonisk, eftersom man är det i jämförelse med huvudpersonen. Romanen handlar om en skilsmässa, men främst handlar den om det sårade manliga egot. Och även om man stundvis blir arg på denne självömkande karlslok så gillar man honom. Och boken. Och det känns befriande med en man som skriver en självbiografisk bok om någonting så naket som känslor. 3 Minnor av 5.

Phonephucker av Tanja Suhinina (pocket fakta)



För att Tanja Suhinina skulle komma in på psykologilinjen behövde hon ett års arbetslivserfarenhet och att sälja telefonsex är ett arbete gott som något. I den här boken beskriver hon hur det var att arbeta med telefonsex på ett humoristiskt lite vasst sätt. Hon beskriver torskarna, sig själv, avslöjar trix och ger tips både till dig som vill jobba med telefonsex och till dig som vill betala för det. Mycket underhållande. 3 Minnor av 5.

I en klass för sig av Curtis Sittenfeld (debutroman)



Jag läste visserligen den här boken på engelska eftersom jag tycker att svenska översättningar i regel kan falla lite platt men det känns taskigt att tipsa om något som är slut på förlaget och därmed svårt att få tag på. Så vi säger att den är lika bra på svenska. Jag skulle vilja kalla det intelligent chiclit. Den handlar om fjortonåriga Lee som börjar på en internatskola. Sedan får man följa henne genom åren där. Den handlar om tonåringens våndor, kärlek (besatthet) och vänskap men den handlar också om klass, genus och sexualitet. Detta är en av dom bästa böckerna jag någonsin har läst, lätt. 5 Minnor av 5.

Tävling!
Jag behöver läsning i sommar så ge mig ett tips på en bra pocketbok, typ den bästa du har läst, i en kommentar till det här inlägget. Jag vill ha namnet på boken och på författaren samt en kort beskrivning av vad boken handlar om och gärna varför den är så bra. Den, vars bok jag tycker verkar bäst, vinner en av pocketböckerna jag har tipsat om (i nyskick förstås), vilken bestämmer du själv.
Not; Om boken du har tipsat om inte finns att få tag i (annat än på antikvariat), blir du automatiskt diskvalificerad och du får bara tipsa om en bok. Tävlingen avslutas på onsdag klockan 22. Vinnaren presenteras någon gång under torsdagen. Och just det, för att kunna vinna gäller det att jag inte redan har läst boken du tipsar om.

Ge mig!

Karma

Hon behövde ett papper utskrivet. Egentligen gör vi inte sådant och jag hänvisade henne till biblioteket. Med panik i ögonen förklarade hon att biblioteket öppnade en halvtimme efter att ambassaden, dit pappret skulle lämnas, hade stängt. Hon behövde utskriften så att hennes mamma i Iran skulle kunna komma till USA, där hon själv bodde. Man säger inte nej till sådant, det gör man bara inte. Absolut inte i tider som dessa.

Det var dessvärre inte bara ett papper som skulle skrivas ut, utan ett helt dokument som dessutom skulle fyllas i. Så det gjorde jag, med hennes hjälp. Eller hon med min. Det hela tog ungefär tjugo minuter men hennes en miljard lättade ”tack” gjorde det värt det. Hon kallade mig ”an angel” och jag sa att det var väl ingenting. När hon skulle gå sa hon att hon skulle betala men jag sa att det absolut inte behövdes, att jag inte ville ha några pengar. ”I know you don´t” log hon och såg mig i ögonen, ungefär som att det var just därför hon ville ge mig något. Och trots att jag protesterade gav hon mig en femtiodollarsedel, sedan var hon borta.

Så.. Hur många kronor får man för femtio dollar nu för tiden?

Brillorm

Om ni ignorerar den smutsiga spegeln och min konstiga min så kan ni se att jag har köpt brillor. Så fort jag sätter på mig dem känner jag mig intelligentare. Kan man säga så? Eller.. Mer intelligent kanske? Hur som helst, märket är Converse (of course) och de gick loss på 3200 kronor med glas och allt. De förra jag hade sönder var dubbelt så dyra så jag ser det lite som ett fynd. Jag har dem mest när jag jobbar och det viktigaste av allt är att jag ser boknördigare ut än någonsin!

Dessutom samlade jag minst tusen vuxenpoäng när jag valde att lägga en så stor del av min skatteåterbäring på att se någonting.