Ge mig en bra rysare!

Jag tänkte ha en liten tävling igen. Den här gången är jag på jakt efter riktigt bra rysare. Jag älskar rysare men det är lite som med deckare; antingen är de jättebra eller så är de bara fruktansvärt dåliga. Jag vill alltså ha förslag på en bra rysare som jag inte har sett och som går att få tag på.

Så länka till den bästa rysaren du vet från CDON.com och skriv en liten motivering eller något uppspelt om filmen, i en kommentar. Den som rekommenderar den film jag tycker verkar bäst och som jag inte tidigare har sett, vinner en jättebra, bättre begagnad film. Rec heter den.

Tävlingen pågår till på tisdag, vinnaren presenteras på onsdag. Seså!

Höstmys

Plöh!

Det värsta jag vet är när människor inte respekterar andra människors tid. Som till exempel när kunder kommer in fastän att klockan är över sju och vi håller på att stänga. Särskilt när de går runt i butiken och liksom strötittar och fortsätter med det fastän jag demonstrativt släcker lamporna. SÄRSKILT när de en kvart efter stängning dessutom ska slå in sina töntiga grejer i löjliga paket.

Om de här människorna åtminstone kunde vara lite trevliga och ursäktande försynta, då hade det kanske varit lite okej men när de bara surt förväntar sig att jag förstås med glädje ska missa mitt tåg för att de ska slå in sina fåniga paket, då blir jag sur. Inte jättesur, men lite irriterad. Fast jag säger ingenting. Jag skriver bara passivt aggressivt om det i min blogg.

Ännu ett mysterium

Jag har precis läst ut ”Vi i villa” av Hans Koppel. Fin liten bok det där. Precis lagom ångestframkallande. Men Hans Koppel heter egentligen någonting annat. Är det någon som vet vad?

Sötnöt

Jag har varit i Gävle. Under min vistelse blev jag kär. Störtförälskad faktiskt. Objektet heter Oskar och är tre år gammal.



Är han inte att dö för? Hans ögon är helt skeva!

Shame!

Jag vet inte om jag är så förtjust i google translate.



Jag menar, sådär skrev jag ju faktiskt inte. Alls.

Det här med kaffe, och bröst

Jag kan tydligen inte dricka kaffe efter klockan åtta om jag ska kunna somna innan klockan två. Det kan vara bra att veta, till nästa gång. Istället för att sova har jag legat här och tänkt på mina bröst. Dom har inte växt någonting sedan mellanstadiet. Om ens någonsin. Skittråkiga och konservativa är dom. Som jätterädda för förändring. Men sen tänkte jag att det är ju ganska bra, ju äldre man blir. Att dom inte förändras, menar jag. Om dom nu inte får för sig att bli liberala på äldre dar. Och liksom vill se sig om lite längre ner, eller åt höger. Eller åt vilket håll dom nu vill. Fast särskilt långt kommer dom ju inte i sånt fall, det ska dom ha klart för sig. Och för det har dom ju lite sig själva att skylla.

Nej, aldrig mer kaffe efter klockan åtta för fröken Jonsson, det märker ju jag det.

Den perfekte vännen

Jag läste ganska precis ut Jonas Karlssons ”Den perfekte vännen” som jag fick häromveckan. Jag gillar verkligen Jonas Karlsson som författare.

Boken är en novellsamling med vänskap som genomgående tema. Språket är flödande utan att bli för enkelt och nästan varje novell har något slags mystik över sig. Det är en blandning av absurda situationer, märkliga karaktärer, opålitliga berättare, illusioner och drömmar som blandas med verklighet. Ingen novell är den andra lik, förutom då kanske känslan i dem. Deras längd varierar mellan ett par sidor och upp emot femtio. De korta är perfekta för tunnelbanefärder. Man läser en novell på väg till jobbet och en på väg hem.

Jag har inte läst Jonas Karlssons tidigare novellsamling och jag hade nog inte särskilt höga förväntningar på den här, om jag ska vara ärlig. Men så fort jag hade öppnat boken var jag liksom fast. Vilket är konstigt eftersom det är rätt enkla handlingar i de olika novellerna. De flesta handlar inte om något särskilt alls (fast ändå gör de ju det). Men det är på något vis språket som gör det där extra. Och känslan. För det är en speciell känsla. Nästan lite som när man var liten och lyssnade på Ernst Hugo Järegård när han läste ”Kalle och chokladfabriken”.

Jag ger ”Den perfekte vännen” 4 Minnor av 5 möjliga.

(Författarfoto: Kalle Assbring)

Vad i...

Jag gör mig illa. HELA TIDEN! Just nu ser jag ut såhär:

Och såhär:

(Mitt ben [övre bilden] ser helt luddigt ut, det är det inte. Det är kameran som är skev. Men ALLA de där lite mörkare fläckarna är blåmärken. )

Om du skriker en gång till

Rec är inte en bra film. Så kan folk sluta säga att den är det, bra alltså. Skitdålig är den. Skäms!

The Notebook

Jag har under flera veckors tid försökt notebooka killen jag träffar. Men det går inte, han är stenhård. Han vägrar, helt enkelt. Och jag lockar med diverse saker och när inte det fungerar så hotar jag med ungefär samma saker. Men han viker sig inte. Lirkar sig istället ur. Han säger saker som ”jag har ingen lust att se den just nu bara” och ”vi kan se den en annan kväll” men det vet ju varenda människa att det inte kommer att bli av. Och idag när jag ställde honom mot väggen kom den som ett slag i ansiktet, sanningen. Jag sa ”NÄR? När ska vi se The Notebook? NÄÄÄR!?” och han sa ”jag vet inte” och jag sa ”du vill inte se den.” Och han sa ”Nej Minna. Nej, jag vill faktiskt inte se den.”

Han vill inte se The Notebook. Han vill inte se The Notebook. Jag är bestört. Jag är mer än bestört. Vem vill inte se The Notebook!? En galen människa, that’s who!

Som jag längtar

14:e oktober släpps nya albumet.

Allt du inte visste att du ville veta om mig

Jag är ledig och har ingenting att göra (förutom att skriva en krönika, men det går sådär) så jag har snott en lista av Johanna (igen).

1. Stänger du av mobilen när du sover? Nej, men jag har nästan alltid mobilen på ljudlös.
2. Vem såg dig senast naken? What’s in a name..?
3. Hur såg du ut på högstadiet? Jag hade en misslyckad Robyn-frisyr. MISSLYCKAD. Usch, vad misslyckad den var. Jag har inte riktigt kommit över den ännu, tror jag.
4. Hur kommer du se ut om tjugo år? Jag vill helst inte tänka på det, men jag kommer säkert att vara kortare. Jag är helt övertygad om att jag krymper på längden.
5. Hur var du på dagis? Jag gick bara på dagis ett år, minns ingenting.
6. Hur är du att ha som arbetskamrat? Fråga timmisen!
7. Har du celluliter? Jahadu!
8. Biter du på naglarna? Ibland önskar jag att jag gjorde det, jag tycker att det är snyggt med sönderbitna naglar. Men nej, jag biter inte och har så aldrig gjort (om man inte räknar ett par intensiva dagar i nian då jag försökte börja, men det låg inte för mig helt enkelt).
9. Har du något handikapp? Inte något som jag tror räknas som ett handikapp. Men mitt lokalsinne är förödande dåligt.
10. Är du rädd för att få hängbröst? Ständigt. Ibland blir jag så rädd att jag hoppar till.

11. Tror du att gud är en man eller en kvinna? Om det mot förmodan skulle finnas en gud tror jag att denne är könlös.
12. Svär du? Ehm. Ja. Men bara när jag är arg, glad eller neutral. Eller sur. Och trött.
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Inte trevligare än mot andra ovälkomna dörringare.
14. Hur homo är du på en skala 1-10? Tre?
15. Tror du på utomjordingar? Vi säger så här, jag utesluter ingenting.
16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du? Mammas potatispaj med den där såsen och fläskfilé.
17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Vad heter det där bruna som ser ut som diarré? Sånt i alla fall.
18. Har du blivit arresterad? Nej.
19. Ljuger du? Inte när jag är nykter.
20. Har du kysst en polis? Inte vad jag vet.

21. Är du rädd för Securitasvakter? Näh.
22. Har du någonting att dölja? Jag döljer ganska mycket. Jag vill tillexempel inte att vem som helst ska se mina bröst. And such.
23. Vad har du på din nyckelknippa? Nycklar.
24. Är du/har du varit gift? Nej. Däremot har jag varit förlovad. Fjortisförlovad.
25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen? Är han så full att han inte klarar av att ta sig hem själv så vet jag inte om jag skulle vilja träffa honom.
26. Kan du laga cyklar? Jag kan skruva!
27. Kan du fixa med bilar? Jag kan skruva..
28. Brukar du köra om? Jag har inget körkort. Om jag hade ett körkort skulle jag ha blivit av med det för länge sedan. För långsamkörning. Jag är livrädd för bilar.
29. Kan du baka bröd? Ja.
30. Vet du hur man frostar av en frys? Det är väl bara att stänga av den och sätta en bytta nedanför? Annars, nej.

31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i? Upp till kamp! Pax för att va ihop med Tommy! Eller Lena.

Minna är jobbig

Jag gick precis igenom min äldsta blogg på blogg.se på jakt efter ett inlägg som jag behöver till en krönika. I alla fall så hittade jag det här inlägget från maj 2007. Det är en konversation mellan mig och ett butiksbiträde i en affär som säljer dataprylar. Han verkade lite uppgiven efter ett tag. Stackarn. Minna anno 2007 var en jobbig människa. Jag har mognat sedan dess, det har jag faktiskt.

Minna: Jag vill ha ett snöre som går från datorn till stereon så jag kan lyssna på musik genom datorn, i stereon.
Butiksbiträde: Okej, hur ser stereon ut?
Minna: Den är svart!
Butiksbiträde: Men alltså är det två hål eller ett?
Minna: Eh? Två?.
Butiksbiträde: Är det en bärbar eller stationär.
Minna: Bärbar, ja datorn alltså. Stereon är stationär. Eller ja, man kan väl bära den men det blir lite jobbigt att få med sig högtalarna. Höhö.
Butiksbiträde: Mmm.. Den här blir nog bra.
Minna: Pluppen ser lite stor ut, är du säker på att den passar?
Butiksbiträde: Ja, det ska den göra.
Minna: Får jag byta om den inte passar?
Butiksbiträde: Näe, alltså inte om förpackningen är bruten. Men jag lovar att den passar.
Minna: Men då borde jag ju få byta om den inte passar. För om den inte passar har du ju ljugit för mig.
Butiksbiträde: Eh.. Jo.. men.. Jonas! Får hon byta om den inte passar?
Jonas: Näe, inte om förpackningen är bruten men det ska passa.
Minna: Men om ni är så säkra på att den passar måste jag ju få byta om den inte gör det. Annars känns det ju liksom inte som om ni är så säkra som ni påstår. Jag förstår inte alls er logik.
Jonas: Ja, okej.. Om den inte passar får du byta…

Minna vs butiksbiträde 1-0

Hörni!

Jag har en hemlis.

Som ett plommon

Jag blev så glad när jag insåg att det var tillräckligt kallt ute för att använda vinterkappan. Jag hade visst glömt bort hur fin den är. Jag blev helt tårögd och uppspelt när jag satte på mig den igår kväll. Nu är det den och jag hela hösten, vintern och våren. Fram till juni minst.

Livets hårda skola

Det heter inte ostkrokar söder om dalälven tydligen. I huvudstaden måste man säga ostbågar för att inte bli ihjälmobbad och oförstådd. Man måste även säga ”någonstans” istället för ”nånstansch”.

Och förövrigt heter inte huvudstaden Ståckållm heller. Den heter StåckHålm, har jag fått lära mig.