Bokade nyårsplaner

Jag (eller ja; vi) kände för att göra något särskilt över nyår. Resa bort någonstans. Vi gick igenom alla tänkbara resmål. Madrid igen? Wien kanske, eller Rom. München, Berlin, Amsterdam, Bilbao, Bologna, Barcelona. Lyon? Vi tittade på resor till nästan varenda stad i Europa. Slutligen fastnade vi av någon märklig, eller kanske inte så märklig anledning, för Zürich. Och Zürich blev det. Vi kommer alltså att fira nyår i Schweiz med vy över vad jag tror är Alperna men som också kan vara vad som helst för bergskedja.



Vi hittade ett jättefint hotell som ligger tjugo minuters promenad från sjön. Och det är vid sjön det händer. Tydligen så har Zürich varje år en gratis nyårsfestival som är så stor att stans population fördubblas. Jag tror att det kan bli riktigt bra det här. Och det känns minst sagt roligt att åka till en stad jag aldrig har ens funderat över att åka till tidigare. Längt!

Om någon har varit där tidigare så tar jag förstås gärna emot tips på smultronställen.

Någonting jag vet med största säkerhet att vi ska göra under vistelsen är att besöka Zürich Zoo med sina 2200 djur och där pingvinerna varje dag klockan 13.30 promenerar genom zoot. Superlängt!

The social network

Vi var på bio igår. Sådär när man går mitt på dagen. Klockan tre, typ. Det är en jättebra söndagssysselsättning om hösten. Särskilt dagar när det är regnigt och kallt och rått. Då känns det sådär extra fint och mysigt att krypa ihop i en mörk, varm och helt fullsatt biosalong. Helst med en stor låda popcorn till hands.Och en ännu större cola.

Vi såg ”The social network” som handlar om hur Facebook blev till, ja ungefär så. Det handlar typ om Facebook och tjugoåriga amerikanska nördar som blir miljonärer på rekordtid. Det var väl ganska intressant och filmen var okej. Inte jättebra, inte dålig. Okej är ett ganska bra ord för att beskriva den. Jag skulle ge den en solid trea. Hur som helst..

Precis när vi hade satt oss kom ett äldre par in i salongen. De var dryga sjuttio. Mannen kunde knappt gå. Jag tänkte att de måste ha kommit fel. Jag tänkte att de inte alls kan ha läst något om vad filmen skulle handla om. Jag tyckte så synd om dem. Jag gör gärna sådär, sätter mig in andra personers misstag och lider med dem. Jag fick på riktigt ont i hjärtat när jag såg det gamla paret sätta sig för att slösa bort två timmar en söndag med att kolla på en film om Facebook. Och det är ju så dumt när jag gör så där. Jag vet ju ingenting om dem, de kanske är helt beroende av Facebook, eller de kanske hör sina barnbarn prata om Facebook och är nyfikna på vad det egentligen är för någonting, eller de kanske går på bio så ofta att den här filmen var den absolut enda de inte hade sett. Min poäng är att jag har ju egentligen ingen aning, så det är ju väldigt onödigt att jag sitter i två timmar och är ledsen för deras skull. Men.. MEN.. jag skulle gärna ha velat höra deras eftersnack. Vad tyckte de om filmen egentligen?

Fast å andra sidan är ju bio alltid bio. Fast de hade ju faktiskt inte ens popcorn.

Stockholm om hösten

Cash is king

Minns ni Bob? Då menar jag inte papperspingvinerna Bob och Bob utan tavlan, den som föreställer Bob Dylan och som Åsa Strand har målat. Hon målar även andra porträtt. Bland annat har hon målat ett av Johnny Cash som förstås är riktigt snyggt. Och nu har hon, av just den målningen, även gjort helt underbara tygväskor. En sådan borde alla ha. Ja, jag har i alla fall beställt en.

Om du också vill ha en (eller flera)så kan du kontakta Åsa HÄR eller HÄR. Väskorna kostar 100kr plus frakt. Ett riktigt fynd, i min mening.

Trum-turum

Efter några års slöande har jag tagit upp min träning igen. Jag tränar på Friskis & Svettis därför att jag tycker att det är lagom avslappnat. Jag vill liksom inte träffa på biffar och sminkade tjejer med silikonbröst när jag tränar. Fördomsfullt, jag vet. Jag veeeet! Men jag trivs på Friskis. Jag känner mig som hemma där. Mest hemma kände jag mig idag när jag för första gången provade på afrikansk dans. Vilken härlig känsla det var med de höga trummorna! Och det var ju hur roligt som helst att hoppa runt till dem. Jag tror minsann att jag har hittat min träningsform.

I vanliga fall släpar jag mig till halvroliga/tråkiga pass bara för att ha träningen gjord. Men de här var ju roligt på riktigt och jag längtar redan till nästa torsdag. Och att jag längtar till träning, det är ganska sällsynt. Som lövgrodor ungefär.

Idag skulle John har fyllt sjuttio år

det firar vi genom att spela min nya Beatles-favvolåt.

Ingen höst utan hatt!

Inhandlad på Hattbaren på Götgatan.