Dansa?

Jag håller på att sätta ihop en dansplaylist. Jag tycker att jag har lyckats ganska bra eftersom jag har kommit på några låtar som jag faktiskt både gillar och som är roliga att dansa till. Men (och det finns alltid ett men) den är ju inte så lång, min dansplaylist. Det räcker ju som inte en hel danskväll. Därför tar jag nu tacksamt emot förslag på låtar av den typ som redan finns i playlisten, fast inte just dom låtarna förstås.

Vad har ni för danspärlor av typen? Tack på förhand. Och god jul i efterskott och så.

Coming home for christmas

Jag tyckte att jag var så himla bra när jag bokade tågbiljetter hem över jul redan i oktober. Känner mig inte lika bra när jag skriver ut biljetterna idag, dagen innan jag ska åka, och upptäcker att jag har bokat tågresa åt fel håll. Jag åker alltså från Gävle i morgon klockan 17.00. Till Stockholm. Enligt mina tågbiljetter.

Jag tyckte att jag var så himla ekonomisk när jag bokade biljetterna redan i oktober. Jag menar jag behövde ju bara betala 300kr tur och retur. Och ombokningsbara behöver de ju inte vara, det är ju inte som att man ångrar sig och inte vill åka hem över jul. Tyckte kanske inte att det var lika ekonomiskt idag när jag TACK OCH LOV ändå fick tag på biljetter. Biljetter som jag fick betala ungefär tusen kronor för. Ja, plus då de biljetter som jag inte kan använda.

Fint Minna. Verkligen jättefint.

Lördag innan jul

Jag fick en Iphone4 av mig själv i julklapp igår. Jag blev både glad och överraskad. Glad för att det är en Iphone och vem blir inte glad av en sån. Överraskad eftersom jag egentligen inte hade tänkt köpa någon förrän till sommaren. Men jag tänkte på pendeln hem från jobbet att det skulle vara fint med en Iphone. Tänkte vidare när jag klev att det inte kunde skada att titta lite på en. Så jag gick till The Phonehouse i Huddinge och frågade om de hade någon. Det hade de. Och det där med att bara titta kan jag ju försöka lura i någon annan.

Så nu sitter jag på jobbet och leker med min nya fina leksak. Fotar min stolta julstjärna med diverse appar. Den här till exempel. Såhär kunde inte min gamla Samsung göra.



Inte såhär heller...



Min samsung kunde förresten knappt ta något foto alls.

Festpepp!

Idag fick vi bilder från för torsdagens glitterfest. Jag var vinlullig. Jag som aldrig ser normal ut på bild verkar ändå lyckas under alkoholpåverkan. Det är tricket tydligen. Visserligen lite dansvarm men glad. Och ja, jag är så kort att när folk fotar mig blir det som ur fågelperspektiv.



I morgon är det jobbfest igen. Längt! Men för nu, en helt vanlig fest.

I'm falling in love with your favourite song
I'm gonna sing it all night long
I'm gonna dance with somebody
Dance, Dance, Dance

Frysa och frysa

Det är så sjukt kallt i Jonas lägenhet så fort graderna sjunker under minusstrecket. Jag ligger under täcket och småfryser. Jonas ligger i ett bad och värmer sig. Lyxproblem egentligen. Det är mycket kallare utomhus än inomhus. Och det finns de som inte har något täcke att värma sig under. Minusgrader för en del innebär inte att det är lite extra kallt i lägenheten, utan faktiskt skillnaden mellan liv och död.

Det finns människor i Sverige utan hem. Det finns de som oroar sig över sovplats, mat och överlevnad framför att hinna med att köpa de perfekta julklapparna. Tänk på alla de som fryser på riktigt. Du kan hjälpa dem lite grann, det är superenkelt. Bara sms:a ordet HEM till 72900 så skänker du 50 kronor till Stockholms stadsmission.

50 kronor, inte så mycket för dig. Men en natt utan att frysa för någon annan.

Älska december

Igår var det avdelningsfest. Temat var alltså glitter. Vi var i tekniska högskolans kärnreaktorrum, det var verkligen en urhäftig lokal. Långt ner i underjorden, med högt i tak, en krater i mitten och överallt på väggarna var det klottrat siffror sen när de någon gång på femtiotalet hade mätt radioaktiviteten i rummet.

När vi kom dit fick vi en söt drink som vi drack medan en kör sjöng julsånger på ena sidan om kratern. En sådan där riktigt duktig kör. Det var helt fantastiskt med akustiken och allt.

Sedan blev vi hopparade för middagen. Tjejerna fick lappar med boktitlar och killarna lappar med författare och sedan fick man hitta sin bordskavaljer genom att hitta författaren till sin boktitel. Efter middagen blev det tipsrunda och efter det bokrimgissning. Bokförlagsfest för en boknörd. Och hörni. Jag vann! Inte tipspromenaden eller rimgissningen. MEN jag fick ett pris för bäst klädda inom glittertemat. Den där silverkjolen visade sig vara en riktig hit.

När lekarna var över dansade vi precis hela kvällen till plylisten som vi alla hade varit med att sätta ihop. Idag har jag ont i fötterna. Och huvudet. Och överallt är det glittrigt. Det här var alltså bara avdelningsfesten. Nästa vecka är det den stora företagsfesten. Pepp!

Tre veckor kvar till jul

Inte för att göra någon stressad eller så men jag har bokat bord till nyårsmiddagen i Zürich, Köpt saffran till nästa veckas lussebak, köpt en tjusig outfit till varje julfest, handlat färdigt alla nära och käras julklappar OCH bakat massor med pepparkakor.



Snart är den här hörni, julhelgen. Fortare än man kanske tror. Hurra!

Le hérisson

Har ni läst ”Igelkottens elegans”? Den franska boken som blev en storsuccé och som ganska nyligen kom i pocket. Har ni inte läst den? Struntsamma, den har blivit film nu. En helt sagolikt bra film som man bara måste se oavsett om man har läst boken eller inte. Måste!



Man sitter på riktigt i en och en halv timme och ler, och småskrattar och myser.

Jag skulle kunna gå och se den ikväll igen, "Igelkotten".

Glitterextas

Ni kan sluta oroa er, jag har hittat någonting glittrigt till personalfesten. Precis när jag hade gett upp mitt sökande släpade jag min trötta söndagskropp till Whyred’s utförsäljning. När jag kommer dit, vad strålar emot mig om inte den här fantastiska (och väldigt silvriga) kreationen.

En enkel svart tröja, lite ryshpyshsmycken och sedan är jag all set. Jag kommer att vara glittrigast av dem alla. Precis som en julstjärna.

Jag och min nya kärlek, halsduken

Hurra!

Ja, då var det dags att fylla år. Ett steg närmare trettio. Idag påbörjar jag mitt trettionde år faktiskt. Ska man fira sånt? Klart man ska! I morse fick jag frukost på sängen. Och presenter. Jättefina presenter. Jonas hade bland annat köpt världens största halsduk till mig i Milano. VÄRLDENS STÖRSTA. Hela jag får plats i den och förälskelsen var ögonblicklig.

Att fylla tjugonio, jag vet inte vad jag tycker om det egentligen. Det är så påtagligt nu för tiden, att man blir äldre och det är inte lika underhållande som när man var fjorton och inget hellre ville än att växa upp. Men någon pre-trettioårskris har ännu inte uppenbarat sig. Men den hinner väl dyka upp under året.

Men snart är det tårtdags. Vi slänger helt enkelt ihop våra favoritingredienser och hoppas på det bästa. Lite som livet självt.

Helgen

Min kille är i Milano och kollar på fotboll, han har varit där hela helgen. Så jag har fått sysselsätta mig utan honom. Det har gått bra förstås, eftersom jag är en egen människa och så. Inte alls needy eller nåt.

I alla fall, jag ska på julfest med glittertema på jobbet om några veckor. Glittertema, kan ni förstå? Tycker jag om glitter? Nej. Äger jag något med glitter? Nej. Jag och min kompis Fredrik sprang runt på stan i flera timmar i fredags och letade. Fredrik längtade i och för sig mest efter öl. Så jag letade. Paniskt. Det gick sådär, eller egentligen gick det skitdåligt. Jag hittade inte någonting alls. Ingenting. Nada. Finns det ett enda plagg med glitter i hela Stockholm som jag kan tänka mig att ha på mig? Nej. Varför inte ha ett svart tema? Eller, ”du får ha på dig vad du vill”-tema. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det här OERHÖRT viktiga problemet. Återkommer med hur det går.

Har ni förresten varit på Sturekatten? Dom har världens godaste varm choklad. Och det är verkligen hur mysigt som helst. Som att sitta i en mormors vardagsrum. Där var jag i lördags med mina fina forna kollegor. Vi pratade böcker och trivdes. Senare på kvällen hyrde jag tjejfilmer i min killes namn. Låg i sängen och bölade först till ”SATC2” och sen till ”Valentine’s day”. Sedan bölade jag till "This is England". Kontrastrikt.

Det har varit en riktigt skön ensam-helg. Men det skönaste med att vara ensam är att veta att någon snart kommer hem. I morgon blir det kramkalas!

Just nu

lyssnar jag på Julia & Angus Stone. Allra mest förälskad är jag i den här låten.



Helt omöjlig att inte älska.

Bokade nyårsplaner

Jag (eller ja; vi) kände för att göra något särskilt över nyår. Resa bort någonstans. Vi gick igenom alla tänkbara resmål. Madrid igen? Wien kanske, eller Rom. München, Berlin, Amsterdam, Bilbao, Bologna, Barcelona. Lyon? Vi tittade på resor till nästan varenda stad i Europa. Slutligen fastnade vi av någon märklig, eller kanske inte så märklig anledning, för Zürich. Och Zürich blev det. Vi kommer alltså att fira nyår i Schweiz med vy över vad jag tror är Alperna men som också kan vara vad som helst för bergskedja.



Vi hittade ett jättefint hotell som ligger tjugo minuters promenad från sjön. Och det är vid sjön det händer. Tydligen så har Zürich varje år en gratis nyårsfestival som är så stor att stans population fördubblas. Jag tror att det kan bli riktigt bra det här. Och det känns minst sagt roligt att åka till en stad jag aldrig har ens funderat över att åka till tidigare. Längt!

Om någon har varit där tidigare så tar jag förstås gärna emot tips på smultronställen.

Någonting jag vet med största säkerhet att vi ska göra under vistelsen är att besöka Zürich Zoo med sina 2200 djur och där pingvinerna varje dag klockan 13.30 promenerar genom zoot. Superlängt!

The social network

Vi var på bio igår. Sådär när man går mitt på dagen. Klockan tre, typ. Det är en jättebra söndagssysselsättning om hösten. Särskilt dagar när det är regnigt och kallt och rått. Då känns det sådär extra fint och mysigt att krypa ihop i en mörk, varm och helt fullsatt biosalong. Helst med en stor låda popcorn till hands.Och en ännu större cola.

Vi såg ”The social network” som handlar om hur Facebook blev till, ja ungefär så. Det handlar typ om Facebook och tjugoåriga amerikanska nördar som blir miljonärer på rekordtid. Det var väl ganska intressant och filmen var okej. Inte jättebra, inte dålig. Okej är ett ganska bra ord för att beskriva den. Jag skulle ge den en solid trea. Hur som helst..

Precis när vi hade satt oss kom ett äldre par in i salongen. De var dryga sjuttio. Mannen kunde knappt gå. Jag tänkte att de måste ha kommit fel. Jag tänkte att de inte alls kan ha läst något om vad filmen skulle handla om. Jag tyckte så synd om dem. Jag gör gärna sådär, sätter mig in andra personers misstag och lider med dem. Jag fick på riktigt ont i hjärtat när jag såg det gamla paret sätta sig för att slösa bort två timmar en söndag med att kolla på en film om Facebook. Och det är ju så dumt när jag gör så där. Jag vet ju ingenting om dem, de kanske är helt beroende av Facebook, eller de kanske hör sina barnbarn prata om Facebook och är nyfikna på vad det egentligen är för någonting, eller de kanske går på bio så ofta att den här filmen var den absolut enda de inte hade sett. Min poäng är att jag har ju egentligen ingen aning, så det är ju väldigt onödigt att jag sitter i två timmar och är ledsen för deras skull. Men.. MEN.. jag skulle gärna ha velat höra deras eftersnack. Vad tyckte de om filmen egentligen?

Fast å andra sidan är ju bio alltid bio. Fast de hade ju faktiskt inte ens popcorn.

Stockholm om hösten

Cash is king

Minns ni Bob? Då menar jag inte papperspingvinerna Bob och Bob utan tavlan, den som föreställer Bob Dylan och som Åsa Strand har målat. Hon målar även andra porträtt. Bland annat har hon målat ett av Johnny Cash som förstås är riktigt snyggt. Och nu har hon, av just den målningen, även gjort helt underbara tygväskor. En sådan borde alla ha. Ja, jag har i alla fall beställt en.

Om du också vill ha en (eller flera)så kan du kontakta Åsa HÄR eller HÄR. Väskorna kostar 100kr plus frakt. Ett riktigt fynd, i min mening.

Trum-turum

Efter några års slöande har jag tagit upp min träning igen. Jag tränar på Friskis & Svettis därför att jag tycker att det är lagom avslappnat. Jag vill liksom inte träffa på biffar och sminkade tjejer med silikonbröst när jag tränar. Fördomsfullt, jag vet. Jag veeeet! Men jag trivs på Friskis. Jag känner mig som hemma där. Mest hemma kände jag mig idag när jag för första gången provade på afrikansk dans. Vilken härlig känsla det var med de höga trummorna! Och det var ju hur roligt som helst att hoppa runt till dem. Jag tror minsann att jag har hittat min träningsform.

I vanliga fall släpar jag mig till halvroliga/tråkiga pass bara för att ha träningen gjord. Men de här var ju roligt på riktigt och jag längtar redan till nästa torsdag. Och att jag längtar till träning, det är ganska sällsynt. Som lövgrodor ungefär.

Idag skulle John har fyllt sjuttio år

det firar vi genom att spela min nya Beatles-favvolåt.

Ingen höst utan hatt!

Inhandlad på Hattbaren på Götgatan.

Årets julklappstips

Snart är det jul. Kanske inte jättesnart men ganska snart. Mer snart än för ett halvår sedan. Igår var vi bjudna till bokförlaget Max Ström, de presenterade vinterns böcker och bjöd oss sedan på middag. Vi fick väldigt god mat på den nyöppnade restaurangen Hierta på Skeppsholmen. Medan vi väntade på maten provspelade vi Max Ströms nya bok; ”På Spåret”, vilket naturligtvis är mitt julklappstips.

Eftersom det är en bok är den behändig att ta med, dessutom är den billig i jämförelse med andra frågespel. Man kan antingen tävla med sig själv, mot någon annan eller i två lag (vilket vi gjorde och mitt lag vann förstås). Jag var lite rädd för att det bara skulle vara geografifrågor (ni vet ”På spåret” och så) och jag suger på geografi, men det var det inte! Det fanns flera olika kategorier och varje fråga hade fyra svarsalternativ. När man hade bestämt sig för ett svar så tryckte man in det på den lilla dosan som sitter fast i boken och som noga håller reda på antal rätt svar. Svarade man rätt spelades en glad liten trudelutt. Svarade man fel hördes något slags bröl.

Är det inte världens bästa julklappstips så säg! Finns att köpa till exempel HÄR.



PS. jag vill inte ha någon, jag fick nämligen ett alldeles eget exemplar igår. DS.

Val 2010

Jag gör en Mymlan. Jag är nämligen också lite nyfiken på vilka partier ni som läser mig, röstar på. För kul. Vad skulle det bli för regering om bara ni fick bestämma? Det är naturligtvis helt anonymt även om man förstås får kommentera bäst man vill här nedan. Röstningen däremot sker alldeles här intill --->

Men glöm för allt i världen inte att rösta på riktigt i morgon!

Glöm inte att rösta!

Och rösta rätt, rösta rött.

Bloggfrånvaro

Jag håller för fullt på att lära mig mitt nya jobb. Det går jättebra. Jag tror att jag är relativt lättlärd, vilket är en klar fördel vid ett nytt jobb. Att sluta halv fem på dagarna istället för sex och sju är precis så skönt som jag hade föreställt mig. Likaså att slippa jobba helger. Och det här med flex alltså, vilken grej! Sen gör det ju inte saken sämre att jag verkligen tycker om min arbetsplats. Stormtrivs, skulle man kunna säga. Nästa torsdag är det gårdsfest med mat och vin. Det känns som att jag har kommit hem, på något vis. Jag älskar mat och vin.

Apropå hem så håller jag dessutom på att packa för fullt. Jag ska lämna lägenheten vid Skogskyrkogården och flytta ihop med en kompis i Huddinge. Vilket gör att jag drar ner på hyran med fyra tusen i månaden. Fyra tusen är ganska mycket pengar. Det är en långweekendresa i månaden. Och jag gillar långweekendresor. Nu ska jag inte åka bort en gång i månaden, jag bara säger att jag skulle kunna göra det för mina överblivna pengar – om jag skulle vilja.

Livet är kanske inte helt enkelt just nu. Det är faktiskt ganska jobbigt, rätt mycket att göra och så. Men det är roligt, livet. Väldigt roligt!

Musiktips: Carolina Wallin Pérez

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Kent. Ganska oförtjust faktiskt, vilket har resulterat i att jag inte har lyssnat speciellt mycket på dem. Men när Carolina Wallin Pérez sjunger Kent blir det helt plötsligt intressant. En underbar röst och lite jazzig ton och Kents låtar är oemotståndliga.



Carolina Wallin Pérez på Spotify