Semestersammanfatting

De sex böcker jag hade med mig till Grekland räckte förstås inte. Tatiana de Rosnay’s ”Sarahs Nyckel ”och Stephen King’s ”Duma Key” var storfavoriterna. Sarah Waters ”Främlingen i huset” och Stephen King’s ”Desperation” var också riktigt bra. Jag har ju en faiblesse för King i semestertider. Kristin Hannah’s ”Sanningens ögonblick” var så där och Jane Fallon’s ”Rätt åt dig” var direkt dålig. Jag förstår inte varför jag aldrig lär mig. Varför jag ger mig i kast med Chic lit när jag vet att jag inte gillar det. När mina egna böcker var slut började jag på min killes Ellroy, men den är fortfarande inte färdigläst och lär inte ska bli det heller.

Grekland var självklart mer än böcker. Grekland är ju Grekland. Sol, bad, öl, drinkar, lambchops och alldeles och fullkomligt ljuvligt.

När vi hade kommit hem firade jag och min kille två år tillsammans. Det gjorde vi med kräftor och bubbel hemma och sedan ost och Champagne på Sturehof. Den ostbrickan alltså. Jag börjar fortfarande dregla lite (ganska mycket) när jag tänker på den. Jag blir som helt nostalgisk och sitter med ett drömmande uttryck i ansiktet och önskar att jag fick äta ostbricka från Sturehof varje dag. Det var en riktigt fin kväll, även om man man inte räknar med ostbrickan.

Efter att ha varit hemma och.. hm.. vilat ett par dagar åkte jag och min kompis, Tina, till hennes lantställe i Värmland i några dagar. Vi grillade och slappade. Och när vi var lite uttråkade åkte vi de två milen till Årjäng och köpte kaker. Det var så himla fint där (på lantstället alltså, Årjäng är egentligen inte särskilt mycket att ha). Och så typiskt svensk sommar. Ingen av oss badade. Förutom hunden Gilda. Jag doppade en fot, det var iskallt och jag hörde hur fransmännen på andra sidan sjön skrek av köldchock när de hoppade i. Men vackert var det, sol lyckades vi få och trevligt hade vi. Ja, så åt vi ost också. Sjukt mycket ost.

Jag avslutade min semester med en slapp vecka hemma. Jag tycker att man behöver det också. Låg hemma en hel dag och kollade på Fringe. Min kille och jag åkte karuseller som galningar på Grönan, en hel dag. Vi var på mina föräldrars julklapp, spökvandring genom Gamla Stan. Vilket inte var så mycket en spökvandring som en historievandring men väldigt intressant! Jag vet nu varför Stockholms blodbad kallas Stockholms blodbad och apropå blodbad så bevittnade vi ett Zombietåg från tryggt avstånd i en sushirestaurang.

Jag gillade särskilt dessa två som stannade och vinkade åt oss. Dock var det en som gick förbi och tuggade på någonting som var läskigt likt ett riktigt människohuvud, det kändes så där.



Det var väl inte riktigt allt, men mycket. Jag har haft en helt underbar semster. Första gången jag har fyra sammansatta semesterveckor. Jag trodde att jag skulle hinna bli lite uttråkad men jag har snarare vant mig vid att vara ledig. Hoppas att ni har haft det toppen, ni också för nu knegar vi på ett år till.

Sånt som inte händer

Vi var inte bästa vänner, men vi umgicks en hel del en period när hon pluggade i Gävle och vi hade ganska nyligen återfått kontakten genom Facebook och planerade att ses framöver eftersom vi båda nu bodde i Stockholm. Men den trettonde november mördades Anni på sin smekmånad i Sydafrika. Jag möttes av hennes leende bild i tidningen och kunde inte tro att det var sant. Hon avrättades kallblodigt efter det att det nygifta parets taxi hade kapats. Och jag kan inte låta bli att tänka på hur rädd hon måste ha varit. Och jag försöker verkligen att låta bli att tänka på vad de kan ha gjort med henne innan de sköt ihjäl henne. Fina, snälla Anni.

Så här långt var det en sorglig och tragisk incident. Men det skulle utveckla sig till någonting helt bisarrt när den huvudmisstänkte visar sig vara Annis man, Shrien Dewani. Det finns alltför många tecken, bevis och till och med vittnen för att det var han som beställde mordet på Anni. Just nu pågår förhandlingar ifall han ska utlämnas till Sydafrika och åtalas där och jag vet inte hur mycket sådana här petitions hjälper men jag tror att de i alla fall säger någonting. Att de visar Annis familj stöd, visar att människor bryr sig. Och kanske, kanske är det någon som faktiskt ser underskrifterna och tar med dem i någon slags beräkning. Jag vet inte.

Jag skulle i alla fall bli jätteglad om ni vill skriva på (och gärna sprida det vidare). Det här är någonting som verkligen känns viktigt för mig. Jag vill att Shrien Dewani ska åtalas i Sydafrika. Och om han är skyldig så vill jag att han ska straffas för vad han har gjort.

Skriv på här, det är superenkelt och tar bara en halv minut.