.jpg)
Sickade ett sms apropå ett annat sms:
”Ska jag tolka din tystnad som att jag är ointressant som vän? :P”
Fick tillbaka:
”Sorry tjejen. Jag brukar inte kolla denna telen. Men nej, du är inte intressant.”
Nähe? NÄHE. Först tänkte jag att det var väl trist. Tänkte att ja, men då är det så. Inte mer med det. Sedan tänkte jag att det var väldigt upplyftande ändå på något sätt, med en människa som vågar vara så rak och ärlig. Han är inte intresserad av att vara vän med mig och uttrycker det mer än klart. Bra då vet jag. Inget att slösa tid och energi på. Inget krångel. Inga kommande pinsamma stunder när man stöter på varandra av en slump. Sedan blev jag stött. Vadå inte intressant? Hur intressant ska man behöva vara för att vara någons vän? Hur ointressant är jag egentligen? Jag höll som bäst på att formulera ett subtilt inte så spydigt svar när jag fick sms igen:
”OINTRESSANT menar jag förstås!” Följt av ett telefonsamtal jag inte hade möjlighet att besvara och ett trevligt röstmeddelande i mobilsvar.
Jaha, ja men då så. Jag är ganska intressant, faktiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Oj. Modiga tankar det där. Jag hade blivit väldigt arg tror jag. Och ledsen.
Tur att det var fel ändå. Ärlighet är bra men man ska inte överdriva.
aj, aj aj :D
Intressant...:)
Kira: Jag hade nog blivit det, med tiden. Jag hann nog aldrig riktigt tänka så mycket. :)
Jessica: Outch, minst sagt :P
Magnus: Intressant var ordet! :)
Oj, när jag bara hade läst de två översta raderna tänkte jag att det ändå är skönt att få ett rakt svar för en gångs skull, inte bara saker folk skriver för att vara snälla. Men det var ju inte riktigt så. Och det var ju tur :) För hur überintressanta är alla ens vänner, egentligen? Vän måste man ju kunna vara iaf.
Ja, men eller hur. Det var faktiskt min andra tanke. Fast sånt är ju mer befriande när det inte gäller vänskap i och för sig. När det gäller vänskap är det mest störigt :D
Skicka en kommentar