Med små kliv framåt

-VAFANGÖRU? Slog du mig? Ska jag tillkalla polis!? FINNS DET NÅN VAKT HÄR?
-Jag slog dig inte. Jag knuffade dig. FÖR ATT DU KNUFFADE MIG FÖRST!
-Jävla idiot!

Första readagen får tydligen sjuttioåriga gamla farbröder att bete sig som småpojkar. Utöver den där lilla incidenten så har det flutit på bra i butiken och kunderna har varit ovanligt trevliga, glada och tacksamma. Det är dagar som dessa jag verkligen tycker om att vara på mitt jobb. Det har varit en bra dag med andra ord.

När jag kom hem såg jag dessutom att jag kommer få mer i lön än väntat. Hej alla reaböcker som jag har lagt undan! Jag är uppe i ungefär femtonhundra kronor tror jag. Med avdragen rabatt. Bland dem finns den bästa presenten någonsin. Den är till Johan och han kommer att bli så glad så glad. Gladare än när han fick boken som beskrev alla andra världskrigets tankar. Från alla länder. Med bilder. Man kanske kan tro att det inte går att bli gladare än så, men det är faktiskt möjligt.

En annan sak som har gjort mig på bra humör har att göra med besöket jag hade över natten, hon som fick mig att inse att jag är på väg. Jag har ju mina mål och meningar men jag har tänkt att jag egentligen är alldeles för lat för att uppfylla dem men hon påminde mig om att jag ju faktiskt håller på. Jag tar mig framåt. Om än med små små kliv. Jag sitter inte och skräpar medan mina drömmar svävar ifrån mig, som jag har inbillat mig själv att jag gör. Vad det hela mynnar ut i, det får vi se. Men sådana insikter är hur som, värda hur mycket som helst.

Jag känner mig glad. Peppad. Och i morgon är jag ledig. Yay!