Okej. Okeeeeej. Jag erkänner, jag vågade inte vara ute på isen i mer än fem minuter i måndags. Resten av tiden satt jag på bryggan i mina skor och drack varm choklad. Men ni skulle ha hört hur det sjöng om isen. Det lät som någonting hämtat direkt ur en katastroffilm. Eller skräckfilm, typ hajen. Fast med is. Och utan haj. Jag tror att jag fick lite panik, och skridskorna var oslipade så jag kom minsann ingenstans heller. Dessutom fick allt tjat om att man måste ha dubbar på sjön, mig att bli lite extra nojig, för några sådana har jag väl inte. Och tillsammans med isens dånande fick det mig slutligen att inte våga åka alls.
Så där satt jag på bryggan och kände mig lite dum när en traktor kom körandes över isen. Men ni skulle ha hört! Det var nästan så att man kände vågorna skvalpa där under. Jag är inte redo att dö än, det är jag faktiskt inte.
Nästa helg kanske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Snygga snören!!
KORV!
GRILL!!
Verkligen snygga snören. Han har smak, käre Christian :D
De där dånen kan skrämma iväg vem som helst från isen.
Och du, du kör väl Vikingarännet om två veckor?....:)
Du får se till att få skridskorna slipade och införskaffa dubbar/kramen mamman
Magnus: Eller hur! Vad är vikingarännet? :)
Mamma: Skridskorna är slipade men några dubbar är inte inhandlade. Men jag inbillar mig att jag kan åka ifrån sprickor och vakar nu :D
Skicka en kommentar