.jpg)
Dagar som dessa hatar jag. Jag hatar dem från början till slut. Dagar som dessa får mig nästan att tro att de flesta människor inte har något hjärta att tala om. När jag för tredje gången idag fick obefogat skäll av en okänd människa började jag nästan gråta. Jag såg så ledsen ut att hon som stod för skället kände sig tvungen att be mig om ursäkt, tre gånger. Då blev jag så rörd att jag nästan började gråta för det istället.
Jag försöker att inte ta saker och ting personligt men det är svårt när man gör sitt bästa och ändå bara får skit för det. Idag har jag fått mer skit än vad jag kan hantera. Jag har fått skit för saker jag egentligen inte kan göra någonting åt. Jag inser att jag måste jobba med mig själv, liksom avskärma mig. Inte ta åt mig. Det är inte mitt fel att en människa har en dålig dag och inte har någon annan att ta ut det på än ett stackars butiksbiträde. Tänka att det är dom som är konstiga, och jag som är normal. Faktiskt.
När jag äntligen slutade för dagen. När jag äntligen fick kliva ut i friheten, hade våren färgat träden gröna. Det kändes lite uppiggande. Så mycket bättre än det där kala, bruna som har varit alldeles för länge nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag brukar skälla tillbaka eller fråga om de vaknat på fel sida. Eller vara übertrevlig. Det är rätt avväpnande.
Fast det är ju extremt ovanligt att nån skäller på mig ;)
Misär, misär, MISÄR!
Men skit i tjurskallarna, de är dom som måste "ta tag i sitt". Skälla ut vilt främmande människor på detta viset- då har man nog både ett och annat problem att ta tag i!
Puss & kram Syster ;)
Ps, jag väntar på ett uteblivet telefonsamtal. Ha en härlig kväll/helg om vi inte hörs innan!
I know jag går i samma skola, lär mig att inte ta allt so fucking personligt. Att du är medveten om hur et ligger till visar att du har självinsikt och sådan msk tror jag på:)
Önskar dig en mysig helg, kram
Det är ju inte dig som person dom skäller på. Men jag har också ganska svårt att ta tjurskallarna på rätt sätt. Men jag gör som Fredrik, antingen skäller tillbaka eller är hur jädrans trevlig som helst.
Och ibland funkar det att hålla med och säga att man ska göra allt som det bara går för att förbättra.
Tänk att vissa vuxna kan vara så otroligt barnsliga. Jag har också råkat ut för en del idioter men nu brukar jag mest skratta åt dem och tänka att de måste leva ett väldigt tråkigt och händelselöst liv.
Kram Camilla
Fredrik jag tror inte att du någonsin blir skälld på. :)
Syster: I forgot! Jag ringer dig senare ;D Puss!
Bella: Ja, det är ett första steg kanske. Hoppas att du har en fin helg du med :) Kram
Becka: Fast det känns ju som att det är det. Jag kan gärna inte skälla tillbaka. Jag brukar försöka vara trevlig men det finns stunder då man inte orkar.
Camilla: Precis så brukar jag tänka, att de inte kan ha mycket liv. Särskilt inte de som hakar upp sig på småsaker.
Kram
Skicka en kommentar