Timmisen jobbar inte längre hos oss eftersom hennes timmar nu jobbas av nya, riktiga anställda och jag saknar henne. Som tre veckor öppnad gammal läsk saknar sin kolsyra, saknar jag henne. Så jag sände iväg ett meddelande där jag talade om att det minsann är tomt på jobbet utan henne och fick tillbaka:
”Å Minna! Har läst ditt fina sms hundra gånger. Jag ser/hör våra bitchiga förbifartskommentarer i slow-motion (i huvudet). Saknar dom. ”
Aaaaw. Mitt hjärta smälter. Som polarisarna, smälter det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Som isarna när det blir vår
som blodet som rinner ur ett sår
försvann du och jag ska alltid
sakna dig, wå-åh-åhåh!
Vad kärt :)
(hade min skånska väninna sagt)
..och alla fåglar sjöng..
Doh-doh dodo doo doo
Skicka en kommentar