Vadå böcker?

Kollega: Minna, vart ska dom här böckerna?
Minna: Böööckeeer?

Tydligen sa jag det i en så oförstående ton att man skulle kunna tro att jag inte har en aning om vad böcker är för någonting, för kunden jag betjänade skrattade så att en tår rann längs hennes ena kind. Hon skrattade så mycket att jag nästan blev lite sur och tyckte att det räckte, fast det sa jag inte. Jag vet vad böcker är för någonting, det vet jag faktiskt. Om jag hade skrivit klart min C-uppsats hade jag ju varit litteraturvetare på riktigt. Fast det sa jag inte heller. Istället sa jag någonting om påsken och våren och trötthet. Sedan gömde mig på lagret en stund. Och skämdes.

(Det måste ha varit hon som var trött. Så lost kan jag faktiskt inte ha låtit. Eller kan jag...)