Ursäkta, det är hår i min hals

Ni vet när man får ett hårstrå i maten och man är i ett sådant sammanhang att man inte kan resa sig för att hämta servett att spotta ut tuggan i. Eller försöka gräva fram hårstrået ur munnen. Ett sånt moment hade jag idag. Så jag slutade tugga, tog sats, slöt ögonen och svalde matbiten med hull och hår, så att säga. Log lite mot min bordsgranne och försökte ignorera det faktum att jag nu hade någon annans döda hår i min hals. Någon.Annans.DÖDA.Hår.I.Mig.

I efterhand tänker jag att jag hade kunnat ursäkta mig och uppsökt en toalett. Men det är lätt att vara efterklok. Nu har tuggan liksom fastnat halvvägs och jag känner hur det där hårstrået ringlar omkring i min hals. Gör sig påmint om vad jag har gjort. Jag kan inte sluta tänka på det. Jag blir galen.