Minna och fjortisarna

Vi var på bio igår. På en skräckis, ”Insidious”. Den var helt okej. Väldigt läskig i början. Jag gillar ju när man liksom inte får se så mycket. Mest att man får hintar om att någonting inte är som det ska och man kanske får se skuggor och sådant lite snabbt så att man hoppar till och blir rädd. Ju mer detaljer man får se desto mindre läskigt, ungefär. Men som sagt, helt okej skräckfilm.

Men precis som jag hade förutspått så var hela biosalongen full av fjortisar. Eller åtminstone halvfull. Den andra halvan var tom. Och så var det jag och min kille. Låt oss säga att det var jag och min kille och ungefär trettio fjortisar. Fjortistjejer närmare bestämt. Och kanske någon målbrottskille, vem vet. De låter ungefär likadant när de skriker.

Alltså; trettio fjortistjejer, målbrottskillar, en skräckfilm med ganska många obehagliga överraskningseffekter och en Minna som går ut från biosalongen efter filmens slut med huvudvärk.