Ha! Jag har snokat vidare i mina dagböcker och jag har minsann hittat bevis för att Anders (från mitt föregående inlägg) inte heller var guds bästa barn. Tydligen så var vi även ihop ett par veckor i november/december 1992, då han frågade chans på mig och jag sa ja. Men jag var inte helt nöjd med vårt förhållande.
Jag ville bara klargöra det. What goes around comes around som man säger. Jag hoppas att han har kommit över mig nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
*försöker hålla mig för skratt*
Mmm det bli bra, så bra sååå..
Btw, -92 Det gjorde dig hur gammal? Jag var tolv iaf.. måste gjort dig
*räknar på fingrarna*
Nio?
Jag skulle gissa på
*räknar i huvudet*
11?
en underbar text. dessa dagar dessa dagar..
Kram
hahaha. "Jag är till och med dödskär i Tobbe." :D
Det var nog bra att ni gjorde slut. :D
Haha: amazing!
Leia: Tack för den fina komplimangen men jag är faktiskt bara ett år yngre än dig. :D
Shambles: Just det. Väligt mogen för min ålder får jag lov att säga ;D
Magnus: Man kan ju aldrig säga att de var händeleslösa. :)
Kram på dig.
Becka: Haha ja, jag tror att det var rätt beslut för stunden. :D
Nina: Haha Word!
Ah, lågstadiets polyamori! :-D
haha! vilken guldgruva till dagbok! hihi, jag sitter ju här och skrattar mitt i allt tentaplugg. lovely =)
Fredrik: Jag gick faktiskt i mellanstadiet här! Man tycker ju att folk borde ta förhållanden lite mer seriöst då. :D
Emma: Ja, dom är helt fulla med pinsamheter, mina dagböcker. Jag har ett till utdrag som jag ska publicera men sedan har jag bjudit klart på mitt mellanstadiejag! :P
Skicka en kommentar