Första (och sista?) dejten

”Han kommer att döda mig levande”

Precis så säger han, människan som går bakom mig ut från det lilla stationshuset vid där jag bor. Det kan knappt ens räknas som stationshus så litet är det. Och man kan inte köpa månadskort till tunnelbanan där, varför vet jag inte men det har nog ingenting med storleken på huset att göra.

Jag behöver inte titta bakåt för att veta vem det är som har yttrat den där väldigt underliga meningen. Det är nämligen en lång blond yngling. Han är nitton och ett halvt och jag tror att han är på en första dejt med den söta blondinen som går vid hans sida. Hon verkar måttligt intresserad dock.

Jag vet en del om honom. Fast egentligen vet jag mer om henne eftersom han frågar henne saker hela tiden. Hon har comhem, både bredband och teve. Lägenhetshyran ligger på tretusenniohundra men då ingår hennes comhem. Hon vikarierar för någon som är mammaledig och hon tittar lite vindögt ibland. Han tycker att det är gulligt. Det tycker inte hon. De har stått bredvid mig hela vägen från slussen och batterierna till min mp3 är helt slut. Då hör man saker. Vare sig man vill eller inte.

Han skrattar lite när han säger det så det är nog ingenting allvarligt. Det är ingen som ska döda honom levande på riktigt. Men jag får känslan av att den blonda tjejen undrar vad hon har gett sig in på. Hennes svar blir kortare och kortare för varje gång hon ens bemödar sig med att öppna munnen. Men han märker ingenting. Eller också så är det just det han gör.

Jag undrar om de har roligt ikväll.