Jag saknar Solo. Jag saknar det där jäkla illaluktande lilla djuret så himla mycket. Tanterna brukar knyta fast sina små fåniga hundar utanför affären och de står där och gafflar som om livet hängde på deras gruffande. Då saknar jag honom. När jag ska sova och ingen sträcker ut sig bakom min rygg. Då saknar jag honom.
När ingen hoppar och studsar när jag kommer innanför dörren. När ingen följer mig vart jag än går här hemma eller tittar konstigt på mig när jag pratar för mig själv. Då saknar jag honom. Och när jag tänker på att jag aldrig mer kommer att få snosa ner min näsa i hans ickeexisterande päls. Då brister det.
Och vetskapen om att han har det bra tar inte bort min saknad. För jag saknar honom, kan ni förstå det…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Åh. Jag kan förstå. :/ Det kommer komma såna sakn-attacker med jämna mellanrum och då får man sakna. Jag tror det är bättre att du känner så än enbart glädje över att han fick ett nytt hem.
Kram!
Ja. Jag kan förstå det. Utan minsta ansträngning. Jag saknar fortfarande min "lilla" så hjärtat gör ont emellanåt.
Klart Du gör, konstigt vore det väl annars, men det kommer att kännas bättre. kramen mamman
Och som isen saknar kylan,och som värmen saknar solen,så som träden saknar löven,så saknar han dig...
Jag förstår er,jag förstår......
Varma kramen.
Jonken.
ja förstår dig gumman... de lilla ..et har alltid haft sin ljuspunkt... zimmermans (den snälla haha) va in ida, hon fråga hur de va me dig och hur de hade gått för solo...
ja saknar dig...
kram frugan
Becka: Sant, det får man faktiskt. Kram!
Aylala: Usch ja, ont i hjärtat gör det verkligen emellanåt =/
Mamma: Jo, det gör väl det. Och det är ju inte hela tiden men det kommer verkligen såna där saknattacker ibland.. Kram!
Jonken: Som vintern saknar våren. Men han har det bra. Bättre än bra. Fast jag saknar ju honom ändå. Kram Jonken.
Linda: Du får så lov att komma hit och hälsa på snart. Jag saknar dig! Hälsa zimmermans. :)
Kram frugan
Skicka en kommentar