Jag står naken
i ett bländande vitt sken
som avslöjar
- alla mina skavanker
och de är många
som vattkoppor
på en femåring
kliar de
ärrar det redan ärrade
jag ser ingenting där jag står
men jag syns
s y n a s
uppifrån ner
utifrån
in
Och det skrämmer mig
Till vanvett
lördag 11 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En sån dag ska jag ha i morgon.
Det blir säkert inte så men precis sådär som du skriver känns det just nu.
Fint, eller ja det är ju inte så fint kanske men bra skrivet.
Tack, så kanske jag menar.
Hur den en blir, din dag, så hoppas jag att det blir en bra dag. Ibland är det bra att synas, även om det är lite läskigt.
Tack själv.
Skicka en kommentar