.jpg)
Jag har alltid tjatat om att jag måste leva lite mer. Göra mer. Liksom finnas lite mer. Nu tror jag att det hela har gått överstyr. Jag lever så mycket att jag spontanblöder näsblod. Egentligen gjorde jag det bara en gång i lördags men eftersom jag nog aldrig tidigare har gjort det så var det lite läskigt. Min första tanke var förstås att jag har fått en hjärntumör, det är alltid min första tanke om allting. Förutom idag när jag fick ont i benet och var övertygad om att det var en blodpropp men det är en helt annan historia. Hur som helst så slog jag bort tanken om tumören och tänkte att det nog är så här det är att leva lite mer.
Blodet rann som höstregn i stuprör och färgade en liten pappersservett röd. Och jag kände mig nästan som Snövits mamma där hon sitter i sitt fönster och önskar sig en dotter. Förutom att jag inte ville ha någon unge just då (eller nu). Dessutom låg jag mer i sängen än satt i fönstret. Förörvigt så stack jag mig inte och det var inte bara tre eller fem droppar blod. Men blödde, det gjorde vi båda två! Och liknelsen var väl ändå rätt fin på något sätt kan jag tycka. Även om jag väl kanske inte direkt är någon drottning eller så, heller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Lev!
Det där med att leva kan vara ganska farligt. Jag är livrädd för att leva, men också dödsrädd för att dö.
Fan.
Hmm, Uffe-buffe får vänta för jag har förälskat mig i Emil Jensens fantastiska lyrik. Sorry. Emil är lite mer nu, lite mer mig, lite mer samtid, lite mindre gubbe, lite mindre bukowski (trots att jag älskar bukowski så behöver jag dämpa min inre bukowskiröst). Därför får Uffe-buffe vänta.
Man kan säga att uffe får lufsa runt i väntrummet ett tag till. Lufsa i cirklar, fyrkanter, kringlor eller hur han vill egentligen.
Magnus Thorn: Och lever, det gör jag!
Andra Magnus: Det är farligt men roligt och ganska underbart.
Vänta du med Uffe. Men vänta inte för länge. det säger jag bara!
Vet du vad som är hemskt? Jo att börja blöda näsblod när man har sex :D
Jag har gett upp det där med att blogga redan. Jag gick in på AB och kom på varför jag tröttnade.
Daniel! :D
Brukar du göra det? Det låter jobbigt och obekvämt.
Meh! Du kan ju inte först ge mig förhoppningar och sedan bara låta bli så där. Nu är det du som skriver något och hör sen!
Skicka en kommentar