Och sedan
hasar hon barfota över det kalla
vardagsrumsgolvet
vidare ut i köket.
Fyller ett glas med vatten
bara för att upptäcka
att hon är
borttappad.
Hon ropar ut ett ensligt hallå
i hopp om att någon ska berätta för henne
vem hon är.
Men det enda som hörs
är den ekande tystnaden
som redan innan
var
öronbedövande.
fredag 5 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag kan höra..
och trevlig helg.
Tack det samma!
Skicka en kommentar