Jo, jag sa..

En gammal tant stod och skrek åt sin gubbe i butiken. Jag tyckte synd om den gamle mannen och tänkte att så där vill jag inte ha det med den jag delar mitt liv med när jag är så där gammal. Det lät så otrevligt, som om den förmodade kärleken de en gång hade för varandra hade ersatts med irritation och bitterhet.

Sedan frågade farbrorn mig om hjälp. Han hörde ju ingenting människan. Det slutade med att jag själv stod åt skrek åt honom.

- DET HÄR PAPPRET KAN DU HA I DIN SKRIVMASKIN.
- …
- JO, JAG SA ATT DET HÄÄÄR PAPPRET KAN DU HA I DIN SKRIVMASKIN!

Jag blev helt matt i halsen. Nu mer hoppas jag mest att den jag lever med när jag är gammal inte är halvdöv. Stackars tant.