I förmiddags backade jag in i spjut. Det är faktiskt inte så svårt som det låter. Det är bara att slunga en tung kartong med papper, tappa fotfästet och liksom snubbla baklänges förbi spjutet med våldsam kraft och lite för nära. Så där nära att det liksom rispar i huden och gör förskräckligt ont. Jag svor lite och gick på lunch. Sedan glömde jag bort det. Fram till alldeles nyss.
Det började helt plötsligt göra fasligt ont och när jag tog av mig tröjan för att se vad det var så såg jag den långa röda revan. Nu har jag förstås fått stelkramp, det fattar ju vem som helst. Men man ska alltid se saker och ting från den ljusa sidan. Jag hade kunnat backa in i en kulspetspenna och blivit blodförgiftad. Och blodförgiftning är ingenting att leka med. Det och kallbrand är verkligt farliga grejer. Fråga Raskens, han dog ju.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Och pennan är mäktigare än spjutet. Fråga Raskens!
Fatta om det hade varit BLYERTS, då Minna. Aj aj aj aj!
Men iaf, vad då för spjut?
Stackersdej.
Osannolikt tvivelaktig: Jag tvivlar på att Raskens vet någonting om det.
Jessica: Blyerts? Kan man dö av det? Blyförgiftning?
Ett sjut som det hängde blädderblock på. Egentligen är allt blädderblockens fel, vem har sagt åt dom att finnas till va?
Stackars mig. Host.
Men varför i hela fridens namn har ni sjput på jobbet för? Låter ju livsfarligt!
Jag är glad att du lever Minna.
Inta soffan i kväll.
Milla: Livsfarligt är det! Man ska inte tro att det är någon ofarlig picknick att jobba i en bokhandel inte!
Magnus: Jag med, Magnus, jag med. Och soffan är intagen!
Skicka en kommentar