I-landsmissär

”Vid risk för olycka – dra genast i nödbromsen som sitter här intill. Om tåget lämnat plattformen stannar det av säkerhetsskäl först vid nästa station.” Jahaja, tänker jag, vad är det då för vits med att dra i den? Tåget stannar med all säkerhet vid nästa station ändå. Och den som hamnat i kläm är död. Det snöar ute och vinden viner som om det skulle vara november och den där vårkänslan jag hade förra lördagen är som bortblåst (höhö). Marken är vit och jag är egentligen bara så förfärligt trött. Jag har varit på mitt argbiggigaste humör någonsin idag. Lite som Cujo, minus fradgan.

Min Mp3 gav upp om livet redan på tåget till jobbet i morse och jag har inte tid att lämna in den någonstans förrän på måndag. Det är utan Mp3 man däremot har tid att läsa nödskyltarna. De är ungefär lika dumma som skyltarna som talar om att man ska passera spärrarna gåendes. Som om man annars bara skulle stå där mitt i och vänta på att bli passerad (av spärrarna?).

Jag köpte två reatröjor på lunchen i ett försök att göra mig själv på bättre humör. Den ena är för liten och den andra kommer jag troligtvis aldrig att använda. De tre tröjor jag köpte till fullpris förra veckan var nu nedsatta till halva priset såg jag. Köpte tre nagellack i hysteriska färger. Jag använder inte nagellack så det ska bli intressant att se hur det ska gå att måla på det. Hela fingrarna kommer troligtvis att vara galet rosa och röda. Fast kanske inte samtidigt.

Jag försöker i min trötthet och leda att komma på en enda positiv sak som kan göra mig på bra humör nu, men det ter sig helt omöjligt. Man skulle kunna säga att det ju är helg, och helg är väl alltid trevligt. När det är helg får man sova ut och ta hand om sig själv. Well, jag jobbar hela helgen. Och nästa helg känns oändligt långt borta och jag förstår egentligen inte alls varför vi människor inte är konstruerade som så att vi går i ide om vintern. Förövrigt så glömde jag att handla, så fredagsmiddagen består av hårt bröd med smör. Och vatten. Kanske te, om jag har tur.

I påsk ska jag till Gotland!
Nä, det hjälper inte riktigt nu känner jag.