Metabloggning

Jag ögnade igenom äldre delar av min blogg så här dagen efter bloggens ettårsdag. Jag glömde helt bort att fira den men jag tror inte att den tog illa upp. Den är trots allt en blogg. Hur som helst så ser jag att både kvalitet och kvantitet har blivit sämre. Kvantiteten beror på någonting så enkelt som att jag faktiskt har ett heltidsjobb och inte lika mycket tid att ägna mig åt den här bloggen. Dessutom håller jag på med ett skrivprojekt som jag liksom prioriterar i dessa dagar.

Men i alla fall så gick jag igenom bloggen för att se vad det är med kvaliteten som är sämre och jag kan egentligen bara konstatera att allt är Solos fel. Okej, allt är mitt fel. Det var ju trots allt jag som gav bort honom. Men. För de, enligt mig, bästa inläggen handlar om hans olater. Som när han gömde kyckling under varenda kudde i lägenheten, alla de gånger han bet mig eller som bara när han slabbade slabb slabb. Och då insåg jag; Ni måste ju också sakna Solo! Jag kan tyvärr inte göra någonting åt det. Men om ni vill så kan jag skaffa en guldfisk och skriva om den. Jag hade en svart en gång. Han hette Bernt och dog efter en vecka. Not much of a story there.

Jag har förresten köpt en Orkidé men den gör inte så mycket väsen av sig. Den dör väl snart den med antar jag. Men jag ska nog hitta någonting roligt, oroa er inte.