.jpg)
Igår upptäckte jag Thåströms nya skiva på riktigt. Jag började lyssna, kände med en gång rastlösheten riva tag i mig. Åkte in till slussen. Promenerade omkring på söder med Thåström i öronen. Sedan var vi tillsammans hela kvällen, Joakim och jag. Och tro att jag har ångest över att jag inte var på Cirkus i lördags. Sådan där riktig ångest som liksom gnor i kroppen och gör en lite illamående.
Kort biografi med litet testamente är klart favoriten, därefter Den druckne matrosens sång och sedan alla andra låtar. Det är sällan man hittar en skiva där varenda låt talar till en så tydligt, men ibland dyker de upp och då är man fast. Så som jag är fast i Kärlek är för dom. Och man blir nog, lite förälskad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tror inte jag har landat än sedan lördagen, det var bara så där magiskt som det nästan aldrig blir. Och jag lovar, blir det en nästa gång ska nog fråga dig både en, två och tre gånger, för det måste upplevas..
Efter tre och femtiosju, "inte halvvägs ut till Farsta", någonstans där började tårkanalerna att svämma över..:)
Jag kollade om det fanns några biljetter kvar någon annanstans och det fanns det men det är så väldigt långt att åka. Men det kommer väl fler tillfällen får man hoppas. och då tror jag inte ens att du behöver fråga, egentligen. :)
Tack för det tipset!
Skicka en kommentar