”Alltså jag är så smart” säger jag till min vän Louise.”Vadårå?” Undrar hon.”Jag behöver egentligen två flaskor vin men jag köpte bara en idag så nu behöver han inte tro att jag har någon att dela den med, plus att jag kan gå dit i morgon igen och köpa en till.””Ja, det är ju bättre att han tror att du sitter själv en måndagskväll och dricker en flaska vin. Och att du behöver en ny till tisdagen. Tänk om han skulle få för sig att du har vänner!”
Okej, point taken. Förövrigt så tror jag att han tror att jag har något allvarligt fel. ”Vad är det med henne och golv?” Tänker han säkert eftersom golvet är ungefär det enda jag ser när jag handlar av honom. Och jag skäms. Särskilt skäms jag när jag upptäcker att jag har lite av en blackout och inte alls minns att jag fick ett kvitto på dagens inköp. Ett kvitto som helt tydligt låg i väskan nu när jag tittade. Jag är inte sådan här egentligen. Jag är faktiskt ganska normal. Jag vet inte vad det är med honom som får mig att nästan svimma varje gång jag ser honom.
Men om han kommer in på mitt jobb i morgon så ska jag i alla fall titta på honom, det ska jag. Och den där andra vinflaskan tror jag att jag får fixa på något annat vis. Jag vill ju inte att han ska få för sig fel saker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Sitter han bara i kassan eller är han ute på golvet nåt? Kan du inte i såna fall be honom tipsa dig om något vin han tycker om?
Sen kan ni dela på det. Skitbra!
Nej, han är på golvet ibland. Och jag har lekt med tanken men jag skulle väl aldrig våga det heller :P
Skicka en kommentar