Vad som än händer

Jag vet inte om jag har berättat det här förut men jag är jättedålig på att läsa ungefär från november till april. Jag är för trött och det är liksom ingenting som direkt tilltalar mig. Därför krävs det lättsammare böcker med en enkel handling som verkligen tar tag i en på en gång. Annars ledsnar jag efter två sidor. En helt perfekt sådan bok är Kristin Hannahs ”Vad som än händer”.

Boken handlar om två flickor som träffas i mitten av sjuttiotalet, de är fjorton år och blir bästa vänner som man får följa genom livet. Den ena, Katie, har en trygg och varm barndom, växer upp med en önskan om en familj och gifter sig med sina drömmars man. Tully, har däremot övergivits gång på gång av sin missbrukande mamma och växt upp hos en mormor som dör när Tully fortfarande är ung. Och Tully, som inte litar på någon förutom sin bästa väninna, bestämmer sig tidigt för att satsa på karriären. Och ja, jag vet att den är klyschig. Och ja, jag vet att det inte är särskilt feministiskt eller nyskapande den ena blir hemmafru och den andra karriärskvinna. Men ni vet ju hur mycket jag älskar såna här ”följa genom livet”-berättelser (förutom undantaget ”One Day”, värdelösa bok. Jag blir så arg när jag tänker på den. Hatar’n. AAARRRRGGHH) .

”Vad som än händer” kommer aldrig hamna i något litterärt kanon eller så, men den är verkligen det perfekta typexemplet på en riktigt bra, lättläst enkel, sidvändande ”följa genom livet”-bok som är helt underbar att läsa när energin går på sparlåga. På mindre än en vecka läste jag ut den här femhundra sidor långa boken. Och det är bra, för att vara jag i mars.

Vad som än händer får 4 Minnor av 5 möjliga.