.jpg)
Dagarna blir mörkare. Det är lika svart när jag kliver upp ur sängen som när jag går och lägger mig. Jag petar förstrött på livet varje morgon och undrar om vi verkligen måste leva på riktigt idag eller om vi kan stanna inne och bara vara, under täcket. Känner mig lurad. Mörkret tynger mig fastän att jag inte alls känner mig nertyngd, egentligen. Ska det inte vända snart och gå mot ljusare tider?
Jag minns förr om åren, då kändes inte vintern lika mörk. Snön låg på marken från november till mars. Lyste upp när solen inte bemödade sig med att stiga upp när man själv var tvungen. Och när den gick och la sig under tidig eftermiddag, då fanns snön där för att reflektera gatlyktornas sken medan man rullade omkring snöbollar till försvarsmuren.
Fast man kan ju undra om det verkligen var ljusare förr eller om det är en romantiserande bild jag har av min barndoms vinterdagar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Inte då. När man var yngre var vintrarna både ljusare, snöigare och mer glittriga. Även här nere. Jo!
Det var bättre vintrar förr, men inte så att snön låg i drivor från november till april som man ibland vill minnas... Men nu är det katastrof, i Uppsala är vintrarna en pina (oftast). Vi har haft regn i tre dagar nu, men i Gästrikland som jag växte upp i, endast tolv mil norrut, där har det snöat hela tiden; orättvist! Men inte ens där ligger snön någon längre tid.
Det ska vara ett par decimeter snö, ett par minusgrader, då vet man vad som väntar, det är ljust och härligt.
Som en vinter var förr?...:)
Jag måste säga at jag tror att Du romantiserar lite här. Många av Dina barndomsvintrar var väldigt snöfattiga faktiskt.
Men håll ut, om två veckor vänder det och vi går mot ljusare tider igen/kramen mamman
"Mörkret tynger mig fastän att jag inte alls känner mig nertyngd, egentligen."
- Så sant. Precis samma känsla här.
Så till mysteriet om det verkligen var snöigare förr: Jag har ju också lite av den förskönande bilden och vi diskuterade detdär i min naturkunskapsklass härom veckan varpå läraren kände nån som fört nån "insnöad statistik" över detdär under en längre tid o kommit fram till att vintrarna inte var så mkt vitare förr.
Hur det nu än var så känns det ändå som att man åtminstone uppmärksammade så många fler snöborgar, snölyktor o snögubbar då - men det kan ju ha sin förklaring det med.
Aylala: Ellerhur!?
Magnus: Ja, hittills har det ju egentligen inte varit någon vinter att tala om. Och förra årets vinter var ju katastrofal. Nu önskar vi snö, ja, det gör vi!
Mamma: Men jag minns jättemånga snölekar. Men det kanske är för att man inte leker i snön längre när den kommer. Men det känns som att förr var en snöfattig jul mer ett undantag än en regel medan det nu känns som om det är tvärtom. Kram
Nina: Ja, man blir ju helt trött av det här eviga mörkret =/
Det kanske är det där just att man utnyttjade snön bättre när den väl fanns, förr. Men nästa gång det blir mycket snö ska jag minsann bygga en snögubbe istället för att bara skynda hemåt! Haha jag gillar att din lärare har snöat in på just snö :D
Skicka en kommentar