.jpg)
Lundellkoma. Vädermannen när jag känner för text och "Den vassa eggen", skivan, när jag känner för musik. Skivan bjuder på många bra låtar. Sårade men bra, fantastiskt bra. ”Fyra vindar” är en av favoriterna. ”Kyssar och smek” en annan. Så förstås ”Den vassa eggen” Och ”För dom som älskar”.
Men när jag jobbar är det ”Rialto” jag har i huvudet. Som jag sjunger tyst för mig själv när jag tror att ingen hör. Rialto. Vilken låt. Det måste vara en av de mest romantiska låtarna någonsin, i sin sorgsenhet. Den låten ger mig rysningar. Och faktiskt, pirr i magen. Jag har nog aldrig lyssnat på den förut som jag har lyssnat på den nu. Nu. Jag kan knappt vara utan den nu.
Jag måste läsa Håkan Lahgers ”Den vassa eggen".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Den boken måste läsas! Om man gillar Lundell förstås..
Men den smärta och svärta som genomsyrar den boken ger skivan en högre dimension. Hur allt blev till i detta kaos måste stå skrivet i stjärnorna, men grymt blev det!
Vad jag har förstått så jobbar du i en bokhandel, då finns inget försvar,läs den,läs den nu!
jag tar tåget ikväll sen är jag där mellan tolv o ett......
Jonkenkram.
Nej, jag vet. det finns inga ursäkter och den ska absolut läsas. Efter Vädermannen.
Jag gillar särskilt "Om du hör det här på nån radio nånstans. Då vet du vem jag skrev det här till", det som gör att det inte längre känns som bara en låt på något sätt.
Nåväl, bra är den. Och boken ska läsas. Hoppas att ni båda har haft en fin helg.
Kram
Skicka en kommentar