Skräckfilmsväder

Jag är egentligen inte alls vidare lättskrämd (dagtid åtminstone). Men jag får lov att tillstå att jag inte alls gillar skräckfilmsväder med hällregn, blixtar och galen åska när jag är ensam hemma efter att ha spenderat nästan en hel helg med att se på just sådana filmer. Nu kan jag faktiskt ha viss förståelse för att personer i skräckfilmer aldrig anar vad som komma skall. För även om det åskar ute och vädret är allmänt läskigt, så förväntar jag mig inte att det ska komma ut ett monster från min garderob. Åtminstone inte under dagtid.

Annars älskar jag åskväder. Men just idag hade jag nog helst velat vara utan det. Och det ska väl erkännas att jag kanske möjligtvis skrek till en aning när blixten såg ut att slå ner precis utanför fönstret och dånet som kom direkt därpå gjorde mig halvt döv på ena örat.

Det behöver väl inte komma så himla nära utan mest bara mullra lite mysigt och romantiskt på avstånd. Jag är väl kanske en mes ändå.

Det hade gärna fått vara söndag idag

Jag känner mig sliten. Alldeles för sliten. Darrig, yr och allmänt trött. Det hade gärna fått vara söndag idag. Jag hade behövt ännu en dag till att bara ligga i soffan och glo. Dessutom har jag inte sovit så bra inatt av den löjliga anledningen att jag har varit kissnödig hela natten men inte vågat gå på toa.

Innan jag somnade låg jag nämligen och tittade på Paranormal state som är en realityserie där ett sällskap söker sanningen bakom skrämmande mysterier, spöken och andra övernaturliga fenomen. Och även fast jag inte riktigt vet om jag tror på det så är det ändå säkrast att hålla sig i sängen, under täcket. Man vill ogärna utmana ödet och gå på toa mitt i natten efter att ha sett ett program av den sorten. För det är ju ändå troligast att det är just vid ett sådant tillfälle man stöter på ett spöke, det vet ju varenda människa.

Helgen som varit

I fredags var jag i Stockholm. Efter att jag hade klarat av pappersskrivande för nya jobbet så mötte jag upp en kompis vid t-centralen. Vi åt mat på söder och sedan kidnappade jag henne med hem till Gävle igen. På tåget satt vi i bistrovagnen och pimplade vin. Där satt också några väldigt överförfriskade göteborgare med den bredaste dialekt jag någonsin har hört. De skulle till Sundsvall, jag kan bara tänka mig hur det såg ut när det var tid för dem att stiga av. Om de nu ens kom av.

Kvällen spenderades vidare på CC-Puben där Cash is King spelade. Ett fyndigt namn på ett band som bara spelar Johnny Cash-låtar. De var riktigt bra och stämningen på den lilla puben var på topp. Och Dan Königsson var sannerligen suverän som Cash. (Så suverän att man dreglar lite när man ser honom.)

Sedan har väl helgen flutit på. Vi har druckit öl, hunnit med tre skräckfilmer och ätit all slags skräpmat man kan tänka sig. Det har varit en fin helg som lämnar mig lite trött, fast på ett sådant där behagligt vis.

I skobutiken någon gång innan lunch

Tjej ca 3 år: Finns det skor till mig här?
Mamma: Nej, det finns bara mammaskor.
Tjej ca 3 år: Men det här är ju ingen mammasko!
Mamma: Nej gumman, det där är en soffa.

Någonting säger mig att den där ungen kommer att bli någonting stort en dag.

Det går inte alls särskilt bra nu

I morgon ska jag åka till Stockholm för att skriva på alla papper för jobbet. Jag skulle ha tittat på en lägenhet också men kvinnan vars lägenhet jag skulle titta på hade fått problem med fladdermöss i sitt sommarställe, så det hela blev istället uppskjutet till den 2:a augusti. Den 2:a augusti skulle jag egentligen ha åkt till Stockholm för att Solo skulle provbo hos sin fodervärdsfamilj men de har lämnat återbud, liksom de fyra andra som jag har varit i kontakt med.

En del av mig hoppas på att det blir något skit med jobbet också. Det ser inte alls ut att lösa sig med Solo och jag kan inte ens tänka på det alternativ som finns kvar.

13.45

Inga sekunder tickar förbi.
Inga minuter passerar.
Och timmarna syns inte till.

Så varför klämtar klockan,
när tiden har stannat?

Ord mot ord

Ditt ord
Står
Mot mitt
Lutat

Oekonomiskt

Det är rätt oekonomiskt av mig att jobba i en skobutik. På fyra veckor har jag köpt fem par skor samt paxat två par höstskor och ett par stövlar. Det är ungefär lika oekonomiskt som att jag kommer att jobba i en bokhandel under bokrean (igen).

Jag vet åtminstone vart mina pengar tar vägen. De står prydligt uppradade i bokhyllan och slarvigt inkastade i hallgarderoben.

I mitt blod

Vissa har musik i sitt blod, jag har dig.
Dina löften, dina ord forsar genom mina vener.
Pumpas runt av ett hjärta som inte har vett att stanna.

Jag klöser mig sönder ibland, försöker att få dig ur mig.
Men pressar sedan mina läppar mot det röda.
Suger försiktigt in det som är du igen.

Jag vill inte men måste ha dig. I mitt blod.

Sköna söndag

Det skönaste med att jobba är att när man är ledig så är man ledig. Det finns ingen tenta att plugga till, ingen bok som borde läsas eller text som egentligen måste skrivas. Det finns ingenting som gör att man har lite dåligt samvete över att man inte gör det. Det är en ny känsla för mig och jag gillar den. Idag är det söndag och jag är ledig, helt ledig.

Jag passar på att plocka lite här hemma, tvätta, diska och dona. Till det har jag naturligtvis satt ihop en playlist som gör allt lite lättare. Musiken strömmar ut ur högtalarna och den gör mig glad. Det är bland annat Dylan, Lundell, Laleh, Oh Laura, Springsteen, David Gray, Neil Young, Ebba Forsberg och Sia som får förgylla min tillvaro med sina röster denna söndag. När Kenta, som även han har smugit sig in i stereon, sjunger "Just i dag är jag stark", ja då jäklar känner jag exakt samma sak.

Och jag kan inte annat än att konstatera att jag nog har världens bästa musiksmak medan jag studsar runt i lägenheten och njuter av att vara ledig, helt ledig.

Det sötaste någonsin

Det här kan vara bland det sötaste jag någonsin har sett. Jag har tappat räkningen för hur många gånger jag har sett det här klippet nu. Jag får liksom aldrig nog. Den där valpen är så söt att jag automatiskt får bäbisröst när jag trycker på play. Skittöntigt.

Mendejnäjjusåsjööt!

Varför gör aldrig Solo så där? Och framförallt; varför ser han inte ut så där? Jag känner mig helt lurad.

Nattligt samtal

Jag tänkte ringa till dig i natt när jag i rödvinsrus promenerade hem från min syster. Jag kände för att prata med dig. Tänkte på hur förvånad du skulle bli över mitt samtal, och kanske glad. Jag undrar om du hade blivit glad. Men jag ringde dig aldrig, jag vet inte riktigt varför.

Istället ringde jag någon annan och pratade med honom i en halvtimme innan jag upptäckte att han inte alls var den jag trodde att han var. För efter en halvtimme insåg jag att jag pratade med en för mig helt okänd människa. På andra sidan luren stod nämligen inte min vän utan en vän till honom, en vän som inte har en aning om vem jag är. Fast nu har han en liten aning i och för sig. Han vet tillexempel allt om min PMS och om hur tjock jag känner mig. Han sa att tjejer inte ska vara beniga och det var ju snällt av honom. Dessutom svarade han ja på min fråga ifall jag fick sova hos honom när jag åker till Stockholm. Fast nu när jag inte känner honom vet jag inte riktigt om jag vill göra det.

Kakmonstret vill ha alla kakor!

Sedan jag började jobba på mitt sommarjobb för ungefär fyra veckor sedan så har jag gått upp sjutusen kilo, minst. På mitt jobb har man två fikapauser under ett femtimmarspass och det finns alltid fluffiga kokosbollar eller smöriga kanelbullar tillgängligt i fikarummet, vilket är väldigt trevligt men samtidigt fruktansvärt farligt.

Det här kanske kommer som en total överraskning för er, men sanningen är den att jag faktiskt inte har någon egentlig självdisciplin överhuvudtaget. Allra helst inte när det kommer till ätbara saker som samtidigt är väldigt goda och lättillgängliga. Så jag äter ju kakor och sådant om det finns, så länge det finns. De verkar aldrig ta slut. Och jag blir tjock.

Nu har jag dessutom PMS vilket gör att jag ser ut att vara gravid i femte månaden, minst. Jag är extra plufsig och ful. Det gör mig på dåligt humör, riktigt dåligt humör. Och lite nedstämd. Det enda som jag känner skulle kunna muntra upp mig är en eller flera kakor men det känns som om kakor är ganska långt ifrån lösningen på mina problem.

Vin kanske.

Sömnproblem

Om man skickar ett sms där det står att ”Den 2:a augusti ska jag sova hos dig. Kom ihåg det!” och inte får något svar, betyder det att man bör leta efter en alternativ sovplats den natten?

Den 2:a augusti ska jag nämligen till Stockholm för att lilla Solo ska provbo hos sin eventuella fodervärdsfamilj i Huddinge över natten. Jag måste alltså sova någon annanstans och jag trodde att jag visste var men nu har jag blivit lite osäker.

Long time no see

En före detta pojkvän, Johan, addade mig som vän på Facebook. Jag har inte sett honom på år och dagar. Inte sedan han krossade mitt stackars hjärta.

Från början var jag ihop med Johans lillebror. Vi hade planerat hela vårt liv tillsammans, jag och Johans lillebror. Vi visste hur många barn vi skulle ha, att vi skulle bo på landet och att vi skulle ha en massa djur. Men allt det där gav jag alltså upp och lämnade för Johans skull. Även jag har varit en player en gång i tiden. Och en storebror verkade helt enkelt lite mer spännande än en lillebror. Hans lillebror blev ledsen förstås, stackarn.

Johan, i sin tur, krossade mitt hjärta när han och hans familj helt plötsligt flyttade från stan när jag var åtta år gammal. Jag har inte sett eller hört från honom sedan dess. Det är nästan nitton år sedan. Förrän nu då, på Facebook. Det skulle faktiskt vara rätt intressant att träffa honom. Undra om han har mognat. Och undra om hans lillebror har repat sig.

Den där känslan

Långsamt försvinner den i en larmande storstad med klubbar högljudda nog att störa den döve och med blinkande neonljus starka nog att blända den blinde. Klubbar där människor festar till gryningen. Dövar sina sinnen med alkohol och låtsas för stunden att de äger världen, som om de verkligen ville ha den.

Eller så byter jag sceneri och...

Långsamt drunknar den i en argsint våg som slår upp mot karga klippor i ett landskap inte helt olikt men ändå helt olikt detta. Vindpinade träd kantrar vägen bort från havet och havet vill ingenting hellre än att följa med. Ta över land och bebyggelse, ta den med. Långt bort.

Det är vilket som, bara den försvinner.

Och långsamt suddas den faktiskt ut från en minnesbank som anser den alltför smärtsam för att behålla. Snart är det nästan som om den aldrig fanns, oavsett sceneri.

Den där känslan.

Nutte!

Jag trodde att jag skulle kunna ge bort Solo. Jag trodde att det skulle gå men jag klarar inte av det. Bara tanken på att han ska försvinna ur mitt liv får det att vändas i magen och tårarna att trilla. Och att hitta det där perfekta hemmet, det som det känns bra att lämna honom i, ter sig helt omöjligt.

Jag har ingen aning om vart jag ska göra av min lilla nutte. Som sista utväg har jag nu satt ut en annons om fodervärd. Jag hoppas på att någon vänlig själ vill ta hand om honom medan jag ordnar med allt det praktiska som boende och hunddagis. Om inte det här fungerar vet jag inte vad jag ska göra.

Just nu känns den här flytten inte så himla rolig.

Vinyllyssning och livespelning

Igår blev det visst en liten vinylafton hemma hos föräldrarna. Det är roligt att i deras sällskap lyssna på musiken som de lyssnade på när de var yngre. Jag fastnade speciellt för Joan Baez tolkning av ”The night they drove old Dixie down” som knastrade i skivspelaren under kvällen. En kväll som förövrigt var väldigt trevlig på ett sådant där avslappnat och skojigt sätt, vilket kvällar hos föräldrarna alltid är.

När jag kom hem fick jag lyssna på Springsteen live i två minuter. Eller live och live, men genom telefonen åtminstone. Fast det hördes mest brus och oväsen men jag kunde minsann höra hans röst. Där stod han på scenen och sjöng i mitt öra i två minuter utan att ens veta om det. Det kändes lite stort. Men det hade känts större att vara där. Och tänk att jag hade kunnat vara där ikväll. Jag prioriterade kanske lite fel eftersom jag inte är där ikväll. Det grämer mig lite.

Men å andra sidan så var kvällen igår så trevlig att det egentligen inte gör så mycket.

Upprörande

Tydligen ska Rix FM inte längre sändas i Gävle och det upprör minsann människor i staden. Det upprör folk så pass mycket att vissa känner sig manade att skriva små jättearga insändare om saken i våra lokaltidningar. En människa var tydligen så upprörd över nedläggningen att han minsann funderade på att flytta härifrån. Han var så arg så arg.

Stackars människa, han kan inte ha särskilt mycket till liv om han känner att han måste flytta för att Rix FM ska lägga ner. Någon borde berätta för honom att det trots allt finns andra och viktigare saker i livet än kommersiella radiokanaler.

Grönt, rosa och svartvitt

Idag har jag shoppat. Jag har inte shoppat som aldrig förr men jag har likväl shoppat och jag är mycket nöjd med det som har inhandlats.

Jag kunde tillexempel inte låta bli att köpa dessa converseskor. Jag hade tänkt köpa ett par enkla helsvarta men så snubblade jag över de här på något bortglömt reabord. Dessutom var de så billiga att jag helt utan dåligt samvete kan unna mig ett par svarta nästa månad. Det är win-win helt enkelt.

När jag skulle gå tillbaka till jobbet efter en sväng på stan under min lunchtimme så fick jag syn på en människa i cowboyhatt som sålde affischer på gatan. Eftersom jag snart blir hemlös så tyckte jag tydligen att det var en utomordentligt bra idé att köpa två affischer som kan få pryda mina ickeexisterande väggar.

Till mitt försvar kan jag säga att det är svårt att säga nej till Dylan och Joplin. Väldigt svårt faktiskt. Dessutom hade försäljaren en finne på näsan och pratade engelska med tysk brytning.

Klotter

Med färglöst läppglans
skriver jag små ord
på min badrumsspegel

Det syns inte vad som står
men det känns

Som en av grabbarna

Det blev visst lite ferre till slut men jag är inte alls trött även fast jag la mig senare än på länge igår. Ändå känns det lite segt att behöva gå till jobbet idag. Särskilt eftersom det bara är måndag och en hel arbetsvecka stundar.

Nästa tillställning blir en vinylafton då var och en tar med sig fem vinylskivor som vi ska lyssna på. Det bestämde vi igår. Egentligen bestämde dom det, men Magnus förklarade ju för de andra att jag var som en av grabbarna så jag antar att jag är medräknad. Förövrigt vet jag inte riktigt vad jag tycker om att bli sedd som en av grabbarna, jag vill väl vara feminin. Eller något.

Ett par bilder från kvällen. Solo däckade ganska tidigt, direkt efter fotbollen nästan.

Stundande födelsedagssupé

Ikväll ska jag på födelsedagssupé hos min vän Magnus. Jag fick en inbjudan via sms i veckan där det stod att jag med respektive är välkommen. I brist på respektive tar jag med mig Solo. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det. Men jag vet inte hur Magnus skulle känna om jag raggade upp en sistaminutenrespektive heller, eller hur en eventuell sistaminutenrespektive skulle känna inför en sådan tillställning. Nåväl, det finns väl andra än hunden att samtala med när man väl är där får man hoppas.

Hur som helst så har jag köpt världens sämsta present som uppvägs av världens bästa förklaring samt en lista med användningsmiljöer. För det är ju ändå tanken som räknas, även om tanken kommer efter att man har köpt presenten.

Världen är uppochner

Det är lördag och klockan är snart halv tolv. Jag ska gå ut med Solo på kvällspromenaden. Det är alltså lördag och klockan är snart halv tolv och jag är trött och vill sova.

Jag har tittat på ”Försoning”, den var halvbra men Keira Knightley var snygg som vanligt. Sedan kollade jag på "Cold Case" som idag gick tillbaka ända till 1919 och handlade om suffragetter. Eller ett mord på en av dessa. Jag blev sugen på att läsa genusvetenskap men nu får det banne mig vara slutpluggat. Kvällen avslutades med Nelson Mandelas födelsedagsgala och jag kan bara konstatera att Queen är ingenting utan Freddie Mercury.

Men nu är klockan alltså halv tolv och jag ska snart gå och lägga mig - en lördag. Världen är uppochner.

Fängsla mig

Jag är sugen på rödvin och fängslande samtal med någon intressant människa. Sådana där samtal som varar hela natten och som avrundas först framåt småtimmarna när vinet är urdrucket. Rödvin kan ge huvudvärk dagen efter och jag ska jobba i morgon så det får vara. Och även om jag inte skulle jobba i morgon så finns här varken rödvin eller någon intressant människa att samtala med.

I morgonkväll kanske..?
Någon kväll i alla fall.
Helst snart...