Skräckfilmsväder

Jag är egentligen inte alls vidare lättskrämd (dagtid åtminstone). Men jag får lov att tillstå att jag inte alls gillar skräckfilmsväder med hällregn, blixtar och galen åska när jag är ensam hemma efter att ha spenderat nästan en hel helg med att se på just sådana filmer. Nu kan jag faktiskt ha viss förståelse för att personer i skräckfilmer aldrig anar vad som komma skall. För även om det åskar ute och vädret är allmänt läskigt, så förväntar jag mig inte att det ska komma ut ett monster från min garderob. Åtminstone inte under dagtid.

Annars älskar jag åskväder. Men just idag hade jag nog helst velat vara utan det. Och det ska väl erkännas att jag kanske möjligtvis skrek till en aning när blixten såg ut att slå ner precis utanför fönstret och dånet som kom direkt därpå gjorde mig halvt döv på ena örat.

Det behöver väl inte komma så himla nära utan mest bara mullra lite mysigt och romantiskt på avstånd. Jag är väl kanske en mes ändå.