Din rygg

Tunna vita bomullsgardiner fladdrar obekymrat framför det öppna fönstret. Solen smyger försiktigt in en stråle, som för att säga att det är morgon, att det är dags att vakna. Men jag har redan varit vaken länge. Det tunga täcket ligger i en hög på golvet nedanför sängen, det passar inte in. Har aldrig gjort så heller.

Du ligger på sidan med ansiktet mot väggen. Drar djupa andetag i sömn. Jag ligger på sidan med ansiktet mot dig och förstår inte alls hur du kan sova, men är för blyg för att väcka dig. Följer linjen längs din ryggrad med mitt pekfinger. Motstår en impuls att kyssa ditt ena skulderblad men följer den tillslut ändå. Räknar födelsemärken och fräknar. Ler lite åt din bristfälliga perfektion, den som gör dig perfekt. Lakanet klibbar envist fast mot min kropp men det gör mig ingenting, inte nu.

Din rygg är det vackraste jag någonsin har sett. Så jag följer den.