En och en halv dag

Igår åkte jag med pappa till jobbet vid sju på morgonen. Det gjorde jag egentligen inte alls eftersom jag åkte till min lägenhet. Men jag åkte med min far när han skulle till jobbet. Jag städade tills knäna ömmade och fingrarna såg ut som något som kommer efter russin (om det nu kommer någonting efter russin). Hela tiden ackompanjerad av radion. Hanna Fahl är tillbaka med P3Populär, som jag har längtat! Vid kvart över tre märkte jag att jag började slarva och att varje tanke började och slutade med ”Äh”, så jag cyklade hem, eller bort.

Idag cyklade jag med pappa till jobbet vid sju på morgonen. Det gjorde jag egentligen inte alls eftersom jag cyklade till min lägenhet. Men pappa jobbar ungefär där jag bor/bodde så vi gjorde sällskap. Jag tvättade fönster medan Hanna Fahl pratade med en bokhora. Tidigare tjatade människorna i morgonprogrammet om ett visst fall i OS. När klockan slog elva var jag helt klar. Och cyklade hem igen, eller bort. En och en halv dag tog det att städa efter mitt två år långa varande på samma plats.

Förra året vid sju hade jag nog ganska nyligen gått och lagt mig. Livet förändras, liksom dygnsrytmen. Och andra saker. Vissa till det bättre, andra som man saknar och en del som egentligen inte gör någon som helst skillnad. Jag kan inte låta bli att undra hur det kommer att se ut nästa år vid samma tid. Jag undrar om jag är vaken klockan sju då, eller om jag nyss har gått och lagt mig. Jag vet heller inte riktigt vad jag hoppas på.