Första allt

I ett helt annat liv för sex år sedan skrev jag ett inlägg som jag kallade ”Sista allt”. Jag stod min sista dag i skobutiken för tanter, vilket var ett helt fruktansvärt tråkigt jobb där en timme kändes ungefär lika lång som de här sex åren som passerat sedan dess, och där jag hade sommarjobbat efter min högskoleexamen. Jag badade ett sista bad i mitt badkar i min lägenhet och somnade för sista gången tillsammans med min älskade hund Solo i min säng. Jag skulle lämna lägenheten, hunden och Gävle för att  flytta till Stockholm. Det hela var väldigt sorgligt, stort och skrämmande och jag minns hur ledsen jag var just den dagen, hur jag nästan ångrade mig. I slutet skriver jag att jag längtar efter första allt. Första allt känns alltid så mycket bättre och roligare. Jag har ju så klart hunnit med massor av första allt sedan dess men nu, sex år senare, är det ändå annorlunda. Det är min egen lilla familjs första allt.

Vi har redan upplevt det första leendet och de första charmiga ooo-ljuden, idag var en annan typ av första. Det första att fira tillsammans. Vi firade visserligen Elliots enmånadsdag med tårta också, fast då sov han under hela festen och om man ska vara helt ärlig så var det nog mest en ursäkt för att äta tårta. Nu har vi firat Jonas och Elliots första gemensamma fars dag. I morse gjorde jag och Elliot i ordning en lyxig frukost på sängen till Jonas. Jag gjorde det mesta (allt) av frukosten men Elliot, som hade varit vaken och peppat inför detta ända sedan klockan sex, bidrog med ett strålande humör. Han fyrade av så många leenden och glada oooo’n att vi blev så uppspelta att Elliot till slut blev helt trött och somnade. Man kan kanske inte tro det, men det är rätt lätt att överstimulera en liten bebis när man är ivriga förstagångsföräldrar.

Idag har Elliot, dagen till ära, på sig sin AIK-body för första gången. Enbart för sin pappas skull frångår han sina vanliga djurtema-kläder för denna mer sportrelaterade outfit. Jag känner att jag kanske borde göra detsamma för min pappa nu på fars dag. Men något säger mig att jag inte skulle vara lika söt i en body med Gefle IF’s logga på och dessutom har jag tyvärr ingen. Men han är ändå, liksom Jonas, världens bästa pappa. Och hade jag haft en GIF-body hade jag satt på mig den. För min pappas skull.