Det är lite trångbott

Om klockan är elva på kvällen och Elliot är  trött och på bra humör så kan man lägga honom i hans vagga och så somnar han själv. Det är så himla skönt. Däremot gör det att vår lägenhet börjar kännas alldeles för liten. Elliots vagga står i vardagsrummet eftersom vårt sovrum bara har plats för vår säng. Det är inte så mycket ett sovrum egentligen, mer ett sängrum.  Och när man ska kliva upp ur sängen får man kräla fram till dörröppningen och liksom kliva ur sängen ur rummet. Och vaggan står ju egentligen bara en halvmeter från sängen.

Eftersom Elliots vagga nu står i vardagsrummet så känns det inte som att man själv kan vara vaken när han har gått och lagt sig. Vilket i sin tur gör att OM man vill vara vaken efter att Elliot har gått och lagt sig så får man sitta helt tyst i ett helt kolsvart vardagsrum och hoppa till bara lederna knäpper när man försiktigt ska resa sig från soffan.

Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag får panik över Stockholms bostadsmarknad. Men att leva med en liten bebis på trettiofyra kvadrat var mycket mer krävande än vad jag hade föreställt mig. Han kanske inte alls skulle vakna ifall vi förde mer liv. Men vågar man verkligen chansa? Nej, det gör man inte. Så om någon vet någon som mirakulöst nog vill byta sin trea mot en supermysig etta med sängrum så är det bara att höra av sig. Vi sitter tysta här i mörkret så länge.