Det är med dagsömn

Förr i tiden sov Elliot alltid på mitt bröst ihopkurad som en liten groda. Efter en tid låg han oftast som utslagen i mitt knä. Och nu sedan en vecka tillbaka vill han inte sova på mig alls. 2,5 månad och har redan frigjort sig från sin mamma. Jag försöker gosa med honom och få honom att somna med huvudet mot mitt bröst som förut. Mage mot mage, liksom. Men det enda han verkar se det som är en utmaning om bergsbestigning. Det stånkas och stönas och huvudet ska hållas upp och fötterna klättrar ivrigt på mina bröst och vidare upp mot huvudet för att sätta ner flaggan. Och jag vyssjar och vaggar och bebisen stånkar och klättrar och pladdrar. För övrigt har han redan börjat vända sig från mage till rygg så han känns inte riktigt som typen som bara chillar och tar saker som det kommer.

Jag har fått inse att han (med få undantagsfall) inte vill sova på mig längre. Om jag inte sätter honom i selen som klämmer fast honom så att han inte kan röra sig och som snabbt får honom känna sig först besegrad, sen uttråkad och vidare, trött. Och så står jag där och gungar en timme. Gungar gör jag för övrigt mest hela tiden oavsett om jag håller i bebis eller inte. Gung, gung.

Ett tag var jag alldeles uppgiven, jag visste inte alls hur jag skulle söva honom på dagarna. Men så kom jag på av en slump hur detta skulle lösas. Jag hade packat ner Elliot i hårdliften så han fick ligga där medan jag klädde på mig. När jag sen var klar hade bebisen redan somnat. Jag, öppnade fönstret, klädde försiktigt av mig igen och kröp ner i sängen och låg där i två timmar och kollade på serier på surfplattan. Jag tänkte förstås att detta bara var tur men dagen efter tänkte jag att jag åtminstone måste prova. Så jag packade ner honom i hårdliften, gick ut i köket och tänkte jag diskar så får vi se sen. När jag kom tillbaka sov bebisen! Och det har funkat alla gånger hittills. Peppar peppar. Detta är så revolutionerande! All tid jag plötsligt har! Och dessutom har jag nu en utvilad och superglad bebis.

Men hur skönt det än är att Elliot somnar och sover själv flera timmar på dagarna så saknar jag goset. Det är väl inte meningen att bebisen ska ha större behov av egentid än mamman?