När jag var liten och gick hos min dagmamma på dagarna fanns
det en pojke där som hette Micke. Den här pojken tyckte väldigt mycket om att
pussa på mig och jag vet inte hur mycket jag hade haft emot det om det inte
hade inneburit att han inte riktigt visste hur man pussades utan bet mig i
kinderna. När han inte slutade när jag bad honom sa mitt femåriga jag till min
dagmamma. Jag minns inte exakt vad jag sa men jag gjorde klart för henne att
jag inte ville att Micke skulle pussa mig eftersom det gjorde ont. Varpå min
dagmamma svarade ungefär ”men låt honom pussa dig, han tycker ju bara om dig.”
och det är något som har fastnat hos mig. Jag minns det så himla väl. Att jag
skulle låta honom eftersom han tyckte om mig. Även fast jag själv inte ville.
Jag kan förstå att det är jättegulligt med små femåriga
pojkar som vill pussa på femåriga små flickor. Och jag förstår att Micke tyckte
om att pussa på mig och aldrig menade någonting illa. Han fick säkert
jättemycket kärlek hemma och ville sprida detta vidare på dagarna. Men ett nej
är ett nej även när det kommer från ett barn. Eller kanske särskilt då. Och
även om Micke var för liten för att förstå detta så var dagmamman inte det. Det
var hon som skulle ha sagt ifrån. Och istället för att jag som liten tjej
skulle få höra att pojkar får göra vad de vill med mig bara för att de tycker
om mig skulle pojken behövt lära sig att det INTE är okej att pussa någon som
inte vill.
Jag kom att tänka på det här när vi pratade om skillnaden på att vara pojkmamma och flickmamma häromdagen. Jag känner ett jättestort ansvar som pojkmamma att lära min son att respektera andra människors vilja, särskilt när det kommer till närhet. Det gäller förstås oavsett vilket kön ens barn har, men jag tror att det är extra viktigt när det kommer till pojkar. Jag kommer så klart att uppmuntra Elliot att vara varm och kärleksfull och mig kommer han att få pussa och krama hur mycket han vill. Men så fort någon säger nej, då är det han som ska tas åt sidan och få förklarat för sig att man inte får pussa någon som inte vill. Inte nu och aldrig någonsin.
Jag kom att tänka på det här när vi pratade om skillnaden på att vara pojkmamma och flickmamma häromdagen. Jag känner ett jättestort ansvar som pojkmamma att lära min son att respektera andra människors vilja, särskilt när det kommer till närhet. Det gäller förstås oavsett vilket kön ens barn har, men jag tror att det är extra viktigt när det kommer till pojkar. Jag kommer så klart att uppmuntra Elliot att vara varm och kärleksfull och mig kommer han att få pussa och krama hur mycket han vill. Men så fort någon säger nej, då är det han som ska tas åt sidan och få förklarat för sig att man inte får pussa någon som inte vill. Inte nu och aldrig någonsin.
4 kommentarer:
Det håller jag med om! Och sen funderar jag kring en annan sak. Hur gör man med vuxna som ska tvångspussas och kramas med dom små barnen? Typ mormor/farmor osv. "ge mormor en kram" "vill inte!!" "Jo nu gör du det!" (sånt hör jag ofta. och jag undrar hur man framför till vuxna att ej tvinga barnen till närhet)
Så viktigt ämne! Här kommer några tipslänkar :)
http://www.raddabarnen.se/stopp-min-kropp
http://vardagsrasismen.tumblr.com/post/72907040683/ett-nej-betyder-nej
http://mariaklein.wordpress.com/2013/10/01/jag-vill-inte-ar-ocksa-ett-nej/
Här kommer en till :)
http://www.mama.nu/Kronikor/Manne-Forssberg-Barnkramar-ar-inte-presenter-som-vuxna-kan-dela-ut-till-varandra
Intressant tanke, länkarna var ett bra tips för att följa upp den. Jag tror att det är viktigt att barnen själva får bestämma men svårt att veta exakt hur man gör.
Skicka en kommentar