onsdag 28 juli 2010

Var och en sköter sitt

Två män började bråka på tunnelbanan. Jag tror inte att de kände varandra och båda verkade påverkade av någonting. Den ena höll en ölburk i handen och den andre hade röda solglasögon. Jag vet inte riktigt hur bråket startade men jag tror att mannen med ölen sa någonting till tjejen som satt mitt emot, en tjej som ingen av dem verkade känna. Jag uppfattade inte helt vad han sa med det var någonting sexistiskt flirtigt och han sa det på ett minst sagt otrevligt sätt. Mannen med solglasögonen sa åt mannen med ölen att hålla käften. Mannen med ölen undrade varför. ”Jag gillar inte när folk pratar”.

Sedan blev det snack om ”ska skalla dig”, ”spöa dig”, ”jag är beredd” osv. Tillslut knuffade mannen med solglasögon den andre mannen så att han nästan ramlade av sitt säte. Då fick den gråhåriga gamla kvinnan på andra sidan gången nog. ”SLUTA!” Skrek hon och reste sig upp. ”SLUTA BRÅKA NU! FÖRSTÅR NI INTE HUR OBEHAGLIGT DET KÄNNS FÖR OSS ANDRA!?” Sedan började hon gråta och gick längre bort i vagnen, blev tröstad av någon hon inte kände och var väl beredd att hoppa av så fort tåget skulle stanna. De två männen slutade bråka. Åtminstone för en stund. Jag tror att alla blev liksom lika häpna. Hela vagnen kom av sig. Och hon hade ju rätt, det ar riktigt obehagligt. Det var två stora, vuxna män. Och ingen annan sa någonting, ingen annan vågade säga någonting. Mannen med ölen försökte ropa någonting till kvinnan men hans kompis tystade ner honom. Ungefär där stannade tåget. Tanten hoppade av och halvsprang till chauffören. Jag hoppade också av eftersom det var min station så jag vet inte vad som hände sedan.

Jag kan inte sluta tänka på den gråhåriga kvinnan, säkert sjuttio år gammal, som sa det som alla andra tänkte. Som liksom vågade när ingen annan ville ”lägga sig i”. Men som säkert inte hoppade på just det där tåget igen.

måndag 26 juli 2010

Kefalonia



Vi tyckte att Stockholm kändes lite grått och trist så vi bokade en resa i sista minuten, till Kefalonia. Jag ska ha med mig tre böcker och en bikini. På torsdag åker vi!

måndag 19 juli 2010

"Bestulen"

”Jaha, då var det alltså min tur till slut”, tänkte jag när jag i lördagskväll skulle byta tunnelbana vid slussen och upptäckte att min plånbok saknades och min väska var vidöppen. Jag tänkte att jag har klarat mig rätt länge ändå. Två år i Stockholm utan att ha blivit av med en enda pryl. Misstänkte den korta killen i vit t-shirt som hade gått lite obehagligt nära nerför trapporna. Ringde Jonas och förklarade halvt hysteriskt vad som måste ha hänt. Tänkte på att spärra kort, gärna för fem minuter sen. Vad skulle den där killen hinna köpa. Hur mycket pengar hade jag på kontot? Vad stod det egentligen i delen av min plånbok som är en almanacka? Hoppas att han har jävligt roligt för mina tjugo kronor som var det enda som låg löst. Åh, så måste jag fixa nytt leg, tur att jag åtminstone har ett pass nu för tiden så att jag kan identifiera mig. Osv, osv.

”Har du inte glömt den hemma då?” Frågade Jonas lite försynt.
”GLÖMT DEN HEMMA!? Jag skulle väl ha märkt att den var borta när jag plockade upp telefonen på tunnelbanan!? Dessutom lägger jag ALDRIG ur min plånbok!” Skrekviskade jag. Jag hade gjort mig fin. Klockan var runt halv elva och jag skulle till Strand i Hornstull för att dansa med Timmisen till 60-talssving! Fast nu var jag tvungen att åka hem igen. Försöka kolla upp hur man spärrar kort och var man polisanmäler sådana här händelser. Åkte med återvändande tåg. Tio minuter av nära gråt. Sedan halvspring. Upp för trappor, in i lägenhet. Ingen plånbok på hallgolvet där väskan hade stått. Satte på datorn i köket. Tände lampan i vardagsrummet. Och titta! Där på soffan låg den ju. Min plånbok.

Sminkade av mig. Gick och la mig. Det var en fin lördagskväll.

tisdag 13 juli 2010

Oui oui

Vi ska åka till Paris. Inte nu men sen, typ kanske i vår. I alla fall så tänkte jag vara bättre förberedd då än vad jag var när vi åkte till Madrid och inte förstod ett ord av vad folk sa. Sååå , jag köpte en franskakurs. ”För dig som vill bli bättre på att skriva, tala och läsa franska”, för jag har ju pluggat franska tänkte jag. Räcker ju med att liksom repetera. Jag började med lätta glosor och kunde ingenting. Och då menar jag ingenting. När den frågade efter ”mig” skrev jag ”me”.

Dagens egentliga lärdom: En 2:a i betyg i högstadiet gör mig inte kvalificerad att klara av en fortsättningskurs i samma språk fjorton år senare.

fredag 9 juli 2010

Ett nytt liv

Jag jobbar två veckor till nu, i bokhandeln. Två veckor. Inte ens fulla veckor. Nästa vecka jobbar jag bara fyra dagar. Och jag jobbar egentligen inte ens hela dagar. Man skulle kunna säga att jag jobbar ungefär en vecka och en dag till i bokhandeln. Sedan slutar jag där. För alltid. Den känslan.

Strax innan midsommar fick jag ett vykort från mitt blivande jobb. Dom önskade mig en trevlig midsommar och skrev att dom ser fram emot att ses i augusti. Alla hade undertecknat. Jag tror att jag kommer att trivas på mitt nya jobb. Jag kommer också att trivas med att inte jobba helger. Inte jobba röda dagar. Särskilt glad är jag att jag slutar på mitt gamla jobb samma år som det var min tur att jobba julafton.

Två veckor till. Sedan två veckor semester. Och sen; ett nytt liv.

torsdag 1 juli 2010

Musiktips: CEO

Jag älskar videon och jag älskar låten. Det här kan bli min sommarhit. Inte riktigt samma sak som förra årets, som var Dylan med "Lay lady lay". Men hey, en bra låt är en bra låt. ÄR en bra låt. Som den här!