tisdag 25 januari 2011

Mitt vinterhem

Jag har varit så trött, så trött. Precis hela tiden har jag varit trött. Som mest på morgonen och det är så deprimerande att det är helt kolsvart när jag går till jobbet strax efter sju. Och att det är ännu mer kolsvart när jag går därifrån strax efter fyra. Och kallt och jävligt och halt och slaskigt om vartannat. Jag gillar vintern. Fram till nyårsafton sedan blir jag less. Less och arg och trött.

Men i år verkar jag ha hittat ett botemedel, som av en slump. På måndagar tränar jag pilates efter jobbet, på jobbet, nere i vårt gym. Häromdagen, närmare bestämt igår så bestämde jag mig för att cykla en halvtimme på motionscykel efteråt (bara för att jag är så himla hurtig. HA! Haha!). Men det är inte motionscykeln som är botemedlet. För sedan när jag skulle duscha såg jag hur det lyste från vår bastu. Åhåja, tänkte jag som inte gillar att basta men kände att det ändå skulle vara skönt på något vis. Så jag smög in där. Lite försiktigt först. Satte mig längst ut, längst ner. Lite spänd satt jag där och liksom väntade, som på att något hemskt skulle hända. Sedan blev jag modigare och klättrade upp till den högsta trappavsatsen. Slutligen lutade jag mig tillbaka och bara satt och inte frös. Resten av vintern ska jag bo i den där bastun. Jag kommer att träna varenda dag, bara för att få bada bastu. Inte för att jag egentligen behöver träna för att basta. Och det är ju aldrig någon där så ingen skulle ju ens veta att jag fuskade.

Hur som helst så är det något jag rekommendera till folk som känner sig lite vintertrötta men som inte har råd eller tid att åka utomlands. En timme i bastun varje dag fyller liksom på energi. Och det är så skönt att inte frysa för en stund. Inte ens lite grann.

torsdag 6 januari 2011

Minna och pingvinerna

Klockan halv fyra förra torsdagen ringde min väckarklocka. Eller var det kanske halv fem? Tidigt var det i alla fall. Och jag var trött som fan men ändå sådär pirrigt förväntansfull som man är när man vet att man kliver upp supertidigt för att åka någonstans. Först Arlanda. Plan mot München. Hängde lite på flygplatsen där innan världens minsta plan tog oss till vår stad, Zürich. Som skulle visa sig inte bara var europas dyraste stad utan också den stad med de allra trevligaste människorna.

Första kvällen åt vi en dyr middag på en säkert ganska billig restaurang. En restaurang där en liter kranvatten kostade hundra kronor. Vi beställde ett varsitt glas vin och fick en deciliter var. Tydligen mäter de all dryck i deciliter. Till och med den snordyra champagne vi beställde på den fina restaurangen där vi dagen efter åt vår nyårssupé.


Nyårsaftonen som förövrigt var helt perfekt. Förutom att jag inte visste att "Beef tartare" är råbiff, men förutom det så var nyårsaftonen helt perfekt. Vi spenderade hela dagen på Zürich Zoo med pingvinerna och de andra 2200 djuren. En av pingvinerna tog på mig när han gick förbi. Jag ska aldrig tvätta min jacka. ALDRIG!



Kvällen spenderade vi på den sjukt grymma restaurangen där vi hade bokat bord. LaSalle låg i en gammal fabriksbyggnad i ett industriområde som nu var fullt av hippa klubbar i gamla gigantiska byggnader. Till tolvslaget följde vi den enorma massan av människor till Zürichsjön där fyrverkerierna pågick nonstop i tjugo minuter medan hela innerstaden var helt och hållet nedsläckt. Och överallt längst vägen kunde man köpa champagne per deciliter. Gatufestivalen höll på till fyra, tror jag. Men vi gav upp vid tre. Kändes lagom.

Dagen efter gick vi mest omkring, försökte hitta alper och roliga byggnader. Och gjorde allmänna lite mer vanligt turistiga saker. Som att gå upp i alldeles för snäva trappor till alldeles för höga torn.





På söndagen innan vi tog spårvagnen (!) till flygplatsen avverkade vi tre museer. Bland annat en helt underbar Picasso-utställning. Nästan bättre än den vi såg i Madrid. Jag faller mer och mer för Picasso, tror jag.

I övrigt kan jag verkligen rekommendera Zürich över nyårsafton, så länge man har med sig en stadig resekassa. En McDonaldsmeny går på dryga hundralappen och en nyårsmiddag går på ett par tusen. Däremot var det väldigt dimmigt när vi var där och jag tror egentligen att stan visar sig från sin bästa sida under sommaren och våren. Fast dimman var lite häftig också i och för sig, men man såg ju inte så mycket. Nedan är från zoo, nyårsafton. Den klart dimmigaste dagen. Fast på sommaren får man inte promenera med pingviner eller se några raketer. Bara en sån sak.



Hur bra allt ändå var så var höjdpunkten på hela resan förstås pingvinerna. Utan den minsta tvekan pingvinerna. Jag skulle kunna åka tillbaka bara för deras skull.