onsdag 29 april 2009

Dagar som dessa

Dagar som dessa hatar jag. Jag hatar dem från början till slut. Dagar som dessa får mig nästan att tro att de flesta människor inte har något hjärta att tala om. När jag för tredje gången idag fick obefogat skäll av en okänd människa började jag nästan gråta. Jag såg så ledsen ut att hon som stod för skället kände sig tvungen att be mig om ursäkt, tre gånger. Då blev jag så rörd att jag nästan började gråta för det istället.

Jag försöker att inte ta saker och ting personligt men det är svårt när man gör sitt bästa och ändå bara får skit för det. Idag har jag fått mer skit än vad jag kan hantera. Jag har fått skit för saker jag egentligen inte kan göra någonting åt. Jag inser att jag måste jobba med mig själv, liksom avskärma mig. Inte ta åt mig. Det är inte mitt fel att en människa har en dålig dag och inte har någon annan att ta ut det på än ett stackars butiksbiträde. Tänka att det är dom som är konstiga, och jag som är normal. Faktiskt.

När jag äntligen slutade för dagen. När jag äntligen fick kliva ut i friheten, hade våren färgat träden gröna. Det kändes lite uppiggande. Så mycket bättre än det där kala, bruna som har varit alldeles för länge nu.

tisdag 28 april 2009

Petter som Petter

Jag skickade ett sms till Jessicas kompis Petter och frågade om han ville ha något från systemet till på torsdag. Jag tänkte att vi ska ju liksom fira Valborg ihop alla tre. Och jag går gärna till systemet. Inget svar.

Efter två timmar kommer jag på att jag nog inte döpte Petter till Petter i min telefonbok eftersom det namnet redan var upptaget. Så istället för att skicka sms:et till Jessicas kompis Petter så skickade jag det till en Petter som jag träffade en gång för sjutusen år sedan och aldrig riktigt hördes med igen. (En ganska pinsam historia, förövrigt.)

Jag vill verkligen inte framstå som något våp som springer på systemet åt killar som har dissat mig för typ flera år sedan. Ett, i alla fall. Så jag Skyndade mig att skriva: ”Jag skickade fel. Du får minsann handla din alkohol själv.” Efter det kändes det lite bättre. Där fick han liksom, verkligen...

måndag 27 april 2009

Alla vet ju vem ÄnnFäg är

Det var en kille som ringde till butiken igår och frågade om vi hade änshtäns dagbok.
"Va? Einsteins dagbok?" Undrade jag.
"Haha nej. Ännfägs. Dagboken alltså." Sa han
Och jag sökte men hittade ingen fag eller fagg. Eller någonting liknande heller. Jag frågade tre gånger och han sa det om och om igen som att det var något som alla borde känna till.
"Jamen Änn Fägs dagbok!" Typ.
Men jag fattade fortfarande ingenting så jag ryckte jag tag i timmisen i ett sista desperat försök att förstå vad det var han egentligen ville. Jag sa till henne exakt så som han hade sagt till mig:
"Vet du vad ännfägs dagbok är?"
Hon helt stencoolt:
"Han kanske menar Anne Franks dagbok…"

Ah.

lördag 25 april 2009

Jag blir bättre, det måste man erkänna

En tjej kommer fram till mig vid slussen och frågar varifrån bussarna till Nacka går.

”Därifrån. Kanske..” Säger jag och pekar.
”Fast det där är ju bara innerstadsbussar” säger hon.
”Jaha, ja kanske därifrån då” säger jag och pekar åt andra hållet.
”Mm. Tack..” säger hon och går ditåt.

Det är inte utan att jag blir lite stolt när jag upptäcker att jag hade rätt redan på andra försöket. Sedan behöver vi ju inte nämna att jag faktiskt har åkt med dedär bussarna från slussen mot Nacka några gånger. Eller att det bara fanns två håll att gå åt. Det känns lite onödigt, tycker jag.

fredag 24 april 2009

Vårsolölsug

Jag har suttit ute i solen på lunchen och gnällt lite över hur varmt det är. Men bara lite. I juli kommer jag att gnälla mer ordentligt. Nu är det mer förtjusningsgnäll på något vis. Vi inventerar på jobbet, det är inte särskilt roligt. Alls. Och hela veckan har jag jobbat slavtider som 8-18 och 9-19. Fast idag förgyllde timmisen min jobbtillvaro. Som jag har längtat. Hon kom infarandes några minuter försent, helt röd i ansiktet. Som vanligt. Och allt kändes liksom bra men lite nervöst. Fast nu har hon gått hem. Jag slutar klockan sex. Det är jättelångt till klockan sex. Det är jättetråkigt att inventera.

Jag ska till Mariatorget och lämna en nyckel efter jobbet, sen ska jag hem. Jag vet inte om jag egentligen vill hem. Jag vill dricka öl, tror jag. Utomhus. Dessutom hittar jag inte till Mariatorget men det var väl knappast någon överraskning. Hem hittar jag. Förhoppningsvis. Där finns ingen öl.

Jag är så trött.

onsdag 22 april 2009

Jag behöver semester

Jag drömde inatt att jag skulle åka till Grekland med min klass från högstadiet. Som en slags reunion. Sedan var det förstås en massa konstiga människor med på flygbussen, sådana som aldrig någonsin har gått i min klass men som ändå skulle åka med oss. Lite sådär som det kan vara i drömmar. Och även om jag missade planet och aldrig kom iväg till Grekland så var jag så himla upprymd över att jag skulle dit. Kanske inte över att jag skulle dit med människor från min högstadieklass men att jag skulle få åka till sol och värme och havsbad. Och fetaost.

Man kanske skulle åka till Grekland.

måndag 20 april 2009

Krönika ute

Den blev rätt okej ändå, bylinebilden. Tillslut.
Det är i alla fall väldigt snygg rosalila färg i bakgrunden.
Och på mina kinder.
...Och i mitt hår...

Om man vill läsa krönikan kan man antingen klicka på bilden här bredvid eller besöka den online här.


Ps. Idag gick Jugge förbi utanför mitt jobb. Ni vet Nalle Knutssons kompis, Jugge. Det var stort. Större än när Måns Herngren frågade mig om vi hade De Geers biografi. Fast det var nog mest för att jag inte fattade att det var Måns Herngren. Jugge syns ju lång väg.

söndag 19 april 2009

Så där en lördagkväll

Jag hade världens plan. Jag hade kollat på en karta. Enkelt att hitta, tänkte jag. Bara att gå Birger Jarlsgatan fram till Hamngatan och sen Voila! Men när jag kom upp från tunnelbanan insåg jag att jag inte hade en aning om vilket håll på Birger Jarlsgatan jag skulle gå åt. Så jag gick. Och ungefär utan för Sturegallerian hade jag tappat bort mig. Ringde i panik till Jessica som först skrattade i fem minuter innan jag ens hade hunnit säga något och sen frågade om jag såg svampen. Jag som alltid har tänkt mig svampen som röd med vita prickar svarade nej. Den är grå, tydligen. Och med lite hjälp hittade jag faktiskt fram till Norrmalmstorg.

Sedan blev det fika och bio. Filmen om Che Guevara, som jag ville se, kanske inte var den ultimata filmen att se så där, men den var väldigt intressant. Förutom när mina tankar vandrade iväg och jag fick kväva en fnissattack mitt i den värsta av skottlossningar. Jag röstar för vin nästa gång. Kanske inte en hel flaska men någonting ditåt. Och hemmamiljö. Jag gillar hemmamiljöer.

Om det nu blir någon nästa gång, det vill säga.

fredag 17 april 2009

Utanför Åhléns?

Jag ska på typ dejt (väl?) i morgon och är lite orolig för geografin.

Minna: Han pratar om Kungsgatan och mötas på Norrmalmstorg. Som att jag ens vet vart något av det där ligger.
Aylala (i Göteborg): Jag kan förklara. Norrmalmstorg ligger i hörnet närmast "Gå"
Minna: Nej, det är väl Östermalmstorg? Du kan ju ingenting!
Aylala: http://sv.wikipedia.org/wiki/Monopol_(spel)
Minna: Crap..
Aylala: HA!

(Jag visste inte ens att det fanns ett Norrmalmstorg.)

In i dimman


Visby 090412

torsdag 16 april 2009

Who now?

Sms till "inte på jobbet"- Minna från kollegan Louise: ”Tyvärr var systemetkillen inne idag så du missade honom.”

Systemetkillen? Vilken systemetkille?

onsdag 15 april 2009

Virvlande vals

Det ska hållas en bal någonstans kring krokarna där jag jobbar. Själva balen ska visserligen kanske inte hållas där med någon som håller i balen håller sig i krokarna kring mitt jobb. Han är en gammal man med vitt hår, säkert sjuhundra år, kanske åttiofem. Han stapplar lite när han går och när han ler blixtrar det till lite i hans blå ögon. Han har inte bjudit mig. Han far hos oss för att använda vår kopiator, för att kopiera vad han nu kopierar. Jag hade ingen aning om vad det var förrän igår eftermiddag när en kvinna kom med ett A4-ark och sa att mannen innan måste ha glömt det kvar i kopiatorn.

Där var den, bordsplaceringslistan för balen, skriven med snirkliga bokstäver och sådana där rundade ”r” som jag aldrig lyckas få till. Jag hoppas att han minns var han har glömt den. Eller att han åtminstone fick med sig kopiorna.

Och att balen blir så där fin som man ser i hans ögon att han hoppas på.

tisdag 14 april 2009

Vadå böcker?

Kollega: Minna, vart ska dom här böckerna?
Minna: Böööckeeer?

Tydligen sa jag det i en så oförstående ton att man skulle kunna tro att jag inte har en aning om vad böcker är för någonting, för kunden jag betjänade skrattade så att en tår rann längs hennes ena kind. Hon skrattade så mycket att jag nästan blev lite sur och tyckte att det räckte, fast det sa jag inte. Jag vet vad böcker är för någonting, det vet jag faktiskt. Om jag hade skrivit klart min C-uppsats hade jag ju varit litteraturvetare på riktigt. Fast det sa jag inte heller. Istället sa jag någonting om påsken och våren och trötthet. Sedan gömde mig på lagret en stund. Och skämdes.

(Det måste ha varit hon som var trött. Så lost kan jag faktiskt inte ha låtit. Eller kan jag...)

fredag 10 april 2009

Man vill ju inte göra någon besviken

”Ring om du missar pendeln så skjutsar jag dig till Nynäshamn” säger Jessica.
”Okey” svarar jag.
”Men missa fan inte pendeln med flit Minna!”
”Meh, varför skulle jag göra det?” säger jag en aning förnärmad.
”Men du är ju såååå laaaaat” svarar hon och drar verkligen ut på det där sista.
”Ja, okeyrå. Nä jag ska inte missa den med flit. Men nu kommer du tro att jag har gjort det i vilket fall. Om jag missar den, alltså.”
”Ja, sånt tror jag alltid om dig”

Då kan jag lika gärna missa pendeln med flit väl?

torsdag 9 april 2009

Dan före dan

Idag kom så Lundells bok ”6 pjäser” till vår butik. Den innehåller just sex pjäser så namnet är ganska fantasilöst men ändå träffande. Jag bläddrade lite i den innan jag satte ut den i hyllan men jag gillar inte att läsa pjäser så jag kommer inte att införskaffa den. Däremot har jag hört ryktas om att en av pjäserna ska sättas upp någonstans och den skulle det ju vara trevligt att se. Jag ska forska vidare i det. Om ingen redan nu kan säga var när hur?

Jag kom nyss hem. Jag satt fast mellan Centralen och Gamla stan i en halvtimme. Såg två av mina tåg åka förbi utanför rutan. Så typiskt att man tänker att det väl kan vara skönt att byta i Gamla stan istället för Centralen, en sån här dag.

Så har det hänt en annan sak. Men jag törs inte skriva den eftersom jag fortfarande är lite orolig över det här med Google. Så orolig har jag varit att jag till och med har rensat bort ett par inlägg. Men nu ska jag packa, duscha, äta, kolla karta över Nynäshamn och slutligen förhoppningsvis somna innan jag ska kliva upp igen.

Edit 20.59: Så slog det mig när jag stod i duschen att en jätteanonym "påsidanav"-blogg kanske skulle vara svaret på Google-frågan!

Sömnlös i Stockholm

Jag googlade mitt förnamn för några dagar sedan och då kom den här bloggen upp som sökträff nummer fem. Det oroar mig lite. Alla vet ju att alla googlar nyträffade människors namn. För visst gör alla det? Jag gör det i alla fall och jag anser mig vara ganska normal. Sedan oroar det mig lite att jag ska till gotland på fredag men fortfarande inte har någon riktig koll på hur jag tar mig till Nynäshamn. Pendeln hit och pendeln dit. Jag hatar öar och deras svåråtkomlighet. Och jag hatar Google (fast inte när Google är till min fördel förstås).

Så jag ligger här och oroar mig så mycket att jag inte kan sova och tillslut oroar jag mig över det med. Och när jag väl börjar bli trött har jag hunnit bli kissnödig av all oro och efter att jag har varit på toa är jag pigg igen. Och orolig. Jag gick och la mig klockan tio, sedan dess har jag varit på toa tre gånger. En gång för Google, en gång för gotland och en gång för att jag inte kan sova. Nu är jag piggare än någonsin och snart måste jag vakna.

Detta är fjärde natten i rad jag ligger sömnlös. Det känns ju som att jag borde bli jättetrött snart och ta igen all den sömn jag har förlorat den här veckan. Jag somnar säkert på pendeln till Nynäshamn, missar att kliva av och vaknar upp hemma igen. Sedan kan man googla mitt namn och läsa om det.

onsdag 8 april 2009

Omg 3

När jag gick förbi systembolaget på lunchen (på väg mot HM förstås. Jag stryker väl inte omkring utanför systemet bara sådär. Hmph!) så stod där några "mitt i centrum"-försäljare. En haffade mig, sträckte fram en burk och sa:
"Omega 3! Vill du prova?"
"Nej, tack" sa jag.
"Jo" sa han "det är jättebra för dig som tränar mycket!"

Hahahahaha haha
hahaha
ha!

tisdag 7 april 2009

Timmisen meddelar

Timmisen jobbar inte längre hos oss eftersom hennes timmar nu jobbas av nya, riktiga anställda och jag saknar henne. Som tre veckor öppnad gammal läsk saknar sin kolsyra, saknar jag henne. Så jag sände iväg ett meddelande där jag talade om att det minsann är tomt på jobbet utan henne och fick tillbaka:

”Å Minna! Har läst ditt fina sms hundra gånger. Jag ser/hör våra bitchiga förbifartskommentarer i slow-motion (i huvudet). Saknar dom. ”

Aaaaw. Mitt hjärta smälter. Som polarisarna, smälter det.

måndag 6 april 2009

Vad är väl en bal på slottet

Min nya bäste vän ligger i redo i min säng och väntar på mig. Vi ska umgås ikväll, han och jag. Det kan bli trevligt. Intressant, kanske. Äh, vem försöker jag lura? Jag är en boknörd, okej?
We are going to have a blast! Såklart.

söndag 5 april 2009

I just don't know what to do with myself

Livet är gott just nu. Utan någon särskild anledning. Idag har jag legat i sängen till klockan fyra. Skickade sms till bal-mannen där jag tackade nej. Jag vet precis hur det skulle sluta, det där. Jag skulle vara nervös, skvätta rödvinssås på min bordsgranne (det har hänt förr), hälla i mig vinet av nervositet för att slutligen vingla omkring och vara alldeles för berusad. Fast det skrev jag inte. Jag skrev att jag inte skulle känna mig bekväm vid en sådan tillställning, särskilt inte med någon jag inte alls känner. Sedan klädde jag på mig och gav mig ut på promenad, sprang i intervaller för att bli av med överskottsenergin och efter en timme kände jag att jag började bli trött och begav mig av hemåt igen. Bal-mannen undrade om han istället fick bjuda mig på middag eller fika och det låter mycket mer som min kopp te så det kan han absolut få.

Hällde upp ett glas vin när jag kom hem, som jag drack medan jag ömsom dansade (och jag dansade verkligen, och sjöng) till The White Stripes och ömsom hackade grönsaker och fisk. Det hela blev en fisksoppa som räcker säkert veckan ut.

Jag vet inte vad det är. Om det är våren, kanske att det är det. Men även fast det är mulet idag känner jag mig så himla upplyft. Glad. Liksom lycklig. Jag kräks lite i munnen av min egen munterhet, det gör jag. Sur och cynisk klär mig mycket bättre. Men hey, jag kan ändå inte klaga över den här plötsliga humörsvängningen.

Har ni förresten läst det här? Och tillägget här? Man kan inte bli annat än glad av sådant.

lördag 4 april 2009

Vår i Vidja

Eller; årets skönaste dag. Eller; första utomhusgrillningen (jo, det gills fastän att vi var för hungriga för att grilla med en grill utan el). Eller; kött och pompa(!?).



So many möjliga rubriker and so little to say. En härlig vårdag i Vidja har det varit. Jag har knäppt jättemånga bilder med min nya kamera, funderat på balen (att gå eller att inte gå), bränt min näsa, skrattat så att jag har fått ont i magen och jag har gått säkert sjutusen mil.

Jag har varit uppe och igång sedan klockan nio i morse och nu är jag tanttrött. Men ändå glad, liksom uppe i varv. Vissa dagar känns livet bara så himla lätt att leva. Särskilt vårdagar.

fredag 3 april 2009

Sånt som inte händer

Är det tillåtet att skämta aprillo den 3:e? Jag har nämligen blivit utbjuden. På bal. Vid försvarsmakten (tror jag att det var). I maj. Av en kund, som sa att han inte skulle kunna förlåta sig själv om han inte frågade (han sa så, jag är nästan säker). Han var proper, stilig liksom. Jag hade converseskor och en tröja med en tjej som lipar. Jag blev illröd i ansiktet och frågade vad man har på sig på en bal. Klänning tydligen, fast han har sin uniform förstås. Det hela var väldigt trettiotal. Förutom mina kläder då.

Jag fick hans telefonnummer och ett par dagar på mig att bestämma mig. Men först måste jag bestämma mig för om det är ett skämt eller inte, det här. Annars; Minna på bal, det kan ju gå lite hur som helst. Som Bambi på hal is, ungefär.

torsdag 2 april 2009

Nu kan jag fota våren

Jag har äntligen köpt mig en kamera. Som jag har saknat att ha en sådan. En mobilkamera med 2 megapixlar räcker inte så himla långt. Så jag plockade ut alla mina sparpengar (1400 kronor) och köpte mig en enkel men inte helt värdelös kamera som får duga medan jag sparar ihop till en riktig systemkamera. Vilket väl lär dröja några år i den här takten.

Men jag är nöjd med det här köpet, tror jag. Jag är nog åtminstone nöjd så fort jag har lärt mig hur den fungerar. Just nu har jag lite problem med att hitta blixten. Och ännu har inga direkta foton tagits. Men snart är det dags!

Idag hoppade jag av vid Gamla stan efter jobbet och sedan promenerade jag till Skanstull. Klockan var ungefär halv åtta och det kändes verkligen som vår på riktigt. Det var ljummet (eller ja), solen höll precis på att gå ner, människor satt ute på serveringarna och dofterna varierade mellan grillat och tivoli. Jag blir glad av allt det där. Men jag blir lite less när jag tänker på att jag bor i ett land som bara lever upp fyra, kanske fem månader om året. Halvår efter halvår försvinner i någon slags vinterdvala. Det är ju halva livet. Kanske att jag måste bli bättre på att ta tillvara på vintern, men hur gör man det egentligen? Det kanske blir lättare nästa vinter när jag har en kamera. Ehm.

onsdag 1 april 2009

Sawi

Det är väl klart att jag bara skojade aprillo med er i det förra inlägget. Jag skulle väl aldrig våga bjuda ut fina systembolagskillen heller, inte ens om jag så hade fått tillbaka hundratusen på skatten. Men ni ska veta att jag har lite dåligt samvete över att jag skämtade sådär. Nästan så dåligt att jag måste prata med honom på riktigt på fredag. Men bara nästan. Och det blir max ett nästan ”hej”. Mer än så vågar jag inte.

Sawi.

Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen

Eller här och nu kommer den inte, men den kommer tillbaka, skatten. Åtminstone till mig. I form av niotusen kronor. Så mycket extrapengar har jag nog aldrig haft och en del av det ska jag använda till att åka utomlands. Eftersom jag alltid har varit fattig student och dessutom haft hund så har det blivit som så att jag inte har varit utomlands på tio år. Tio år, det är lång tid. Alldeles för lång tid.

Jag blev så glad idag när jag fick beskedet om min skatteåterbäring att jag stövlade in på systemet och slet åt mig en flaska vin. Sedan stegade jag fram till fina systembolagskillen och frågade om han ville dela den med mig. Lite the winner takes it all, liksom.

Niotusen, det är nästan en Thailandsresa väl? Nästan, alltså. Inte för att jag vill till Thailand, men ändå. Det känns skönt att veta att jag nästan skulle kunna åka dit, om skulle vilja.