måndag 29 mars 2010

Veckans besatthet

Jag lyssnade på förra veckans besatthet, El Perro del Mar på Spotify när jag råkade få syn på "related artists" och på måfå började jag klicka runt. Och helt plötsligt var hon där, Nina Kinert. Det var ensidig kärlek vid första öronkastet.

Jag ska aldrig i hela mitt liv lyssna på någonting annat än Nina Kinert. Aldrig! Jag ska kanske till och med aldrig lyssna på någon annan låt än den här.

söndag 28 mars 2010

Kära dagbok

Igår åt jag en jättegod trerättersmiddag på East med min fina vän, ”Shotsglaset”. Vi delade en flaska vin, sladdrade sådär som man bara gör med människor man har känt i mer än halva livet. Nästan tjugotvå år faktiskt.

Första dagen i första klass stegade en liten flicka i rosa mysdress och blonda tofsar fram till mig när jag kämpade för att ta mig upp på skolgårdens klätterställning. ”Såhär gö man!” sa hon och hävde sig upp hur lätt som helst. Jag såg förundrat på. När hon frågade ”ska ja hjalpa la?” nickade jag stumt. Hon hjälpte mig upp och efter det var vi nästintill oskiljaktiga skoltiden igenom.

Och även om vi inte ses så ofta nu för tin så kan jag fortfarande berätta allt för henne. Så igår berättade jag varför jag är arg. Och ledsen. Hon häpnade och lyssnade sådär som gamla vänner häpnar och lyssnar. Gav råd, sådär som gamla vänner ger råd. Och även om jag har pratat med mamma (som har lyssnat på mammavis) och Jonas (som har lyssnat på pojkvänsvis) och en del annat folk (som har lyssnat som annat folk gör mest) tänkte jag att det är tur att jag har henne ändå.

Hon har liksom fortfarande förmågan att hjälpa mig upp när jag inte riktigt klarar det själv.

onsdag 24 mars 2010

Hjalp!

Jag har hittat den här låten, den är jättebra och jag lyssnar på den om och om (och om) igen. Tjatar sönder den lite sådär som jag brukar göra när någonting är bra. För den är verkligen riktigt bra, en vårlåt. Mitt enda problem med den här låten är att jag känner igen den från någonting. Jag tror att det är från något serieavsnitt, typ Cold Case, men det kan vara från någonting annat. Jag har googlat olika varaianter men inte hittat någonting. Jag håller på att bli galen, på riktigt. Jag kan omöjligt släppa sånthär. OMÖJLIGT!



Så kan någon hjälpa mig? Känner ni igen den och i såntfall; varifrån? Om det är från någonting pinigt kommer jag naturligtvis inte att erkänna att det är därifrån jag känner igen den, utan envist hävda att den måste ha varit med i någonting annat.

måndag 22 mars 2010

Bildskön

"Alltså, du kan stå och se helt normal ut och sen så fort jag fotar gör du nån konstig min! Jag förstår faktiskt inte hur du lyckas."



Många års flitig träning kombinerat med utmärkta gener, skulle jag säga.

söndag 21 mars 2010

Madrid - ett bildurval (5 av 608)

Madrid är en helt fantastisk stad, jag förälskade mig i den ögonblickligen. Nu är jag helt slut efter en långhelg av intensivt tittande, promenerande och insupande av atmosfärer. Lämnar er med några bilder så länge.


Hotellet låg centralt mitt i Madrids oerhört trevliga gaykvarter. Vi hade en spegel i vårt rum, som satt.. ja, ni ser ju. Så hade vi skinnkuddar i sängen och regnbågsfärgade flaggor utanför fönstret.


Hjalmar var förstås med.


Om dagarna gick vi mest på museer.


Och till museer.


Om kvällarna åt vi tapas, promenerade (ännu mer) och drack billigt spanskt rödvin. Allt var bara helt.. underbart. Och att nästan ingen Madrid-bo kunde engelska gjorde ju det hela så mycket mer spännande.

tisdag 16 mars 2010

Ge mig drömjobbet!

Det känns som om jag ägnar varje vaken och ledig timme åt att leta efter ett nytt jobb. Det låter som mer tid än vad det egentligen är eftersom jag jobbar åtta timmar om dagen och sover åtta timmar om natten. Men nästan all tid däremellan letar jag efter ett jobb som skulle passa mig, något som jag skulle trivas med, jag menar verkligen trivas med. Och det är svårt, jättesvårt. Särskilt eftersom jag inte riktigt vet vad jag vill göra. Men ett nytt jobb måste jag ha.

Jag vet att jag vill skriva. Helst. I en tidning kanske, eller ett magasin. Reportage, artiklar, krönikor. Kommunikatör är en annan lockelse. Jamen, jag vill skapa, göra någonting kreativt. Någonting roligt! Någonting som får mig att känna. Fast allt jag har som är relevant i utbildningsväg är en kurs i kreativt skrivande. Visserligen med högsta betyg från självaste Aase Berg och ett B i journalistiskt skrivande. Kanske att man kan räkna litteraturvetenskapen och Kommunikationsvetenskapen också. Men jag vet inte hur långt man kommer på det.

Förhoppningsvis ganska långt för nu är jag i behov av att kreera till vardags. For a living.

söndag 14 mars 2010

AIK - Mjällby

Jonas är jätteuppspelt. Hela morgonen har vi tittat på AIK-filmer. Vissa av oss mer intresserat än andra. Mycket mer intresserat. Way mer intresserat. Nu ska han iväg på årets första allsvenskamatch och jag tror att han är lite nervös.

”Tror du att jag ska ha kvar det gamla årskortet bland mina kort?”
”Va?”
”Ja, men årskortet från 2009!”
”Det är väl ingen mening att ha kvar det?”
”Men dom vann ju då.”
”Jaha?”
”Ja, det kanske betyder tur?”
”mm.”
”Eller så är det otur. Jag vet inte. Åh, hur ska jag göra?”
”Men jag vet inte Jonas.”
”Jag måste ringa och fråga brorsan!”

Jag menar... Jag är mållös.

lördag 13 mars 2010

I begynnelsen skapade Minna...



Jag hade faktiskt inte en aning om att jag höll på att odla ett helt litet samhälle i en påse i min väska. Spännande upptäckt! Gult liksom? Jag har aldrig sett det gå så långt tidigare.

fredag 12 mars 2010

Nu gör vi helg, hörni!

Jag är frisk och Curtis Sittenfelds "Presidentens hustru" har äntligen kommit i pocket! Sicken fredag. Imorgon; Drinkar på Rival.

onsdag 10 mars 2010

Rocky Mountains



Jag gillar egentligen inte att skryta men jag tror faktiskt inte att det finns någon, inte en enda(!), som gör bättre mjölkskum än jag. Man skulle ju kunna åka skidor på det där skummet. Om man vore jätteliten.

tisdag 9 mars 2010

Underbart!

Jag hittade det här inlägget. Jag har läst det fyra gånger nu och jag skrattar lika mycket varje gång. Det är alltså fortfarande roligt. Sen är ju bilderna helt fantastiska också. You've gotta love them dogs.


(Ny kategori: Andras inlägg. Under den kategorin länkas alltså andras inlägg. Inlägg som har fastnat lite extra och som helt enkelt måste delas med av.)

Vardagsglamour

Internationella kvinnodagen spenderade jag i min pojkväns säng. Jag firade som aldrig förr genom att febersvettas ner den och snorslemma över kuddarna. Pratade med min mamma och beklagade min förkylning sådär sjåpigt som man bara kan göra till mammor. Tog mig iväg till apoteket och valde nässpray i ungefär en kvart. Det är viktigt att välja rätt nässpray. Tillbaka till pojkvännens säng, helt utmattad. Och framförallt andfådd. Hetsåt vindruvor. Hetsdrack te. Blev gäckad av solen och av att det var plusgrader och vår ute.

Min feministiska sida läste inläggen från bloggstafetten och min andra feministiska sida såg på ”Mad men” i tre timmar. Läste lite ur John Ajvide Lindqvists ”Människohamn” men somnade ganska snart och vaknade på en nerdreglad kudde av att pojkvännen låste upp dörren, kom in och konstaterade att jag åtminstone kunde ha sminkat mig till han kom hem. Jag torkade vant dreglet från mungipan med baksidan av högerhanden och drog snoret tillbaka in i näsan så hårt att ögonen gick i kors.

Killen lagade mat som säkert var jättegod och som jag åt. Och efter det gick han till affären och köpte Ben&Jerry’s Halfbaked, djungelvrål och chokladmuffins eftersom jag har förkylningscravings som en gravid kvinna. Han såg på ”Generation kill” och jag fortsatte med det krävande arbetet att snora och svettas ner hans säng. Somnade garanterat med öppen och mycket dregelvänlig mun, medan min kille troligtvis fantiserade om hetsigt hångel. Med mig förstås. För det där med sminkningen, det var ju faktiskt inte menat på allvar.

Idag kör vi på i samma stil!

måndag 8 mars 2010

Mensprat

Hej och välkommen till Hajk. Idag ska vi prata om blod men inte om vilket blod som helst, utan om mensblod. Det har kommit ut en bok i dagarna som heter ”Respekt – En sexbok för killar”. Redaktören för ”Pittstim”, Inti Chavez Perez, bestämde sig för att undervisa unga killar (12-15) i ämnet sex, i en bok, om sex. Och nästintill all sexundervisning som är långt ifrån kvinnoförnedrande porr anser jag vara ett steg framåt gällande befintliga "undervisningsmetoder". Hur som helst, i ”Respekt” finns ett kapitel som heter ”Mens” där den manlige författaren berättar om sitt första möte med mensblod, om sina fördomar kring det mötet, om hur tjejens mens skulle fullkomligt ta över hans lakan och säkert också dränka honom. Hans ungdoms förvrängda tankar om vad mens innebär förklarar författaren med att ingen någonsin hade pratat om mens med honom. Att ingen över huvud taget pratar om mens. Någonsin. Nja.

Jag tror inte att det handlar om att ingen pratar om mens, jag tror att det snarare handlar om att ingen vill lyssna när man pratar om mens. Jag menar vilken trettonårig kille skulle sitta stilla och lyssna om hans mamma börjar ”Nu ska vi prata om mensblod som kommer ur kvinnors vagina, Stig.” Och de gånger jag har pratat detaljerat om min mens med killar som jag har haft ihop det med så har ingen av dem direkt varit all ear. Det är ju inte som att någon av dem har lyssnat och engagerat sig när jag har berättat om konstiga konsistenser och märkligt rikliga eller ovanligt fattiga blödningar. Snarare har jag blivit bemött med en min av avsmak som varnar för overshare. Och helt ärligt, vem blev sugen på att läsa inlägget efter att ha sett rubriken? Har en enda av er ens läst ända hit? Mens är ingenting man pratar om eftersom mens är ingenting någon vill veta något om.

Men sedan skriver han en viktig grej, Inti; att om det hade varit tvärtom, om det hade varit killar istället för tjejer som hade mens så hade vi pratat om det. Och då hade människor också lyssnat. Då hade mens varit ytterligare ett skrytämne typ "Jag har så jävla mycket mens. Det bara sprutar ut!". Vi tjejer hade himlat lite med ögonen och tänkt ”Jaha, då är det den tiden i månaden igen.” Och sen skrattat lite försynt åt pojkvännens underhållande menshistorier.

Jag ska i fortsättningen berätta sådana historier för min kille, menshistorier. Bara för att världen ska bli lite mer jämställd. Fast mest för att jag tycker om att se hans min när jag beskriver diverse kladdiga detaljer.


Detta inlägg är en del i en bloggstafett för att uppmärksamma internationella kvinnodagen. Den startade när klockan slog
0.00 hos Sjumilakliv, och fortsätter sedan med ungefär ett inlägg i timmen under hela dygnet.

Själv är bäste dräng, Hanna Axelsson, Miss Peach, Enkel men komplicerad, Lilla O, Nattens bibliotek, Suzannes, En avdankad akademikers tankar, Paperlace, McSarcne, Gråvädersdagar, Julia Skott, Orchid Pussy, The Pink Princess, Schmut, Linas funderingar, Ung Verdandist, Lisa Gemmel, Gunillas blogg, Catya - Sticks & Stones, Pour le Moment, Karriärmorsan, Sussie i vida världen, Cumulunimbus och 23.59 avslutar Petra Jankov.

tisdag 2 mars 2010

Judith

Jag låg naken på hans golv och bläddrade i en bok av Hjalmar Söderberg, ”Den allvarsamma leken”. Jag hade rotat fram den ur hans överfulla bokhylla och nu värkte skulderbladen mot de svala golvplankorna. Han satt på sin säng, såg på mig när jag förstrött bläddrade sida efter sida utan att egentligen fästa blicken vid orden. Ibland fladdrade något av ljusen till, liksom som för att göra mig uppmärksam på att de fanns. Han pratade om Judith. Han pratade alltid om henne när vi sågs. Hon som hade förstört honom. Hon som hade gjort honom oförmögen att älska, någon annan. Det gjorde mig ingenting att han pratade om henne. Sättet han sa hennes namn gjorde att jag kom att avguda det. Judith.

Jag låg naken på hans golv, vände blad på blad i någon annans kärlekshistoria och tänkte på henne. Undrade vem hon var. Föreställde mig hur hon såg ut. Mörkt hår, blå ögon. Höga kindben och speciell näsa, kanske till och med en aning skarp. Vacker. Judith måste vara en klassisk skönhet, en sån som inte liknar någon annan. Stolt och rak i ryggen med luggen lite över ögonen och leendet.. alltid som halvt. Jag såg henne egensinnig och stark. Det sista visste jag att hon var. Det hördes när han pratade om henne. Han ville så gärna hata henne. Men allt hans hårda ord om henne sa mig, var att han älskade henne. Fruktlöst. Det hördes i hans röst. Och i hans sätt att säga hennes namn.

När ljusen brunnit ut låg vi med varandra.
Och tänkte på henne, på Judith.


”Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet." Hjalmar Söderberg