måndag 29 juni 2009
U-Sväng
Men jag vet så här mycket; jag hoppas verkligen att han inte ringer, olarapacehånglet. Jag dör skämsdöden om han hör av sig. Måtte jag aldrig träffa på honom igen!
(Allt var så mycket lättare när jag bara gick och spanade på systemetkillen.)
torsdag 25 juni 2009
Allt är säkert SMHI:s fel!
Men en bra sak är att jag har lyckats bli ledig på julafton då jag egentligen skulle ha jobbat. Det är tur. Mamma blev lite nervös på mig när jag ville planlägga julen under midsommarfirandet tror jag.
tisdag 23 juni 2009
Ameh
Jag: Tycker du om att åka karuseller?
Han: Näe
Jag: Nähe
Han: Varför undrar du?
Jag: Äh, jag tänkte bara om du ville gå på grönan.
Han: Jaha
Jag: Mm
Han: Jag gillar inte att åka karusell.
Jag: Nä, du sa det.
Han: Mm
Lika bra att jag har lagt ner honom, han verkar ju hur tråkig som helst.
måndag 22 juni 2009
Budget-shopping
I alla fall så ramlade vi in på Myrorna. Myrorna är grejen såhär i slutet av lönen då man egentligen inte har råd att köpa någonting man egentligen inte behöver. Fredrik försökte få mig att köpa en bilbana för sextiofem kronor. Jag köpte den inte, men jag ångrar mig lite nu. Den hade två (!) loopar. Om den inte hade varit så otymplig att bära på så hade jag nog köpt den. Man ska inte underskatta the joy of bilbanor. Istället köpte jag en klänning och två LP-skivor. I morse köpte jag första säsongerna av ”Christine” och ”Mad men” ganska billigt, på dvd från CDON.com.
söndag 21 juni 2009
Yes woman
(Eller kanske inte allt. Inte till saker som verkar tråkiga eller äckliga. Eller till saker som jag egentligen inte har någon lust att göra. Men jag ska åtminstone säga ja till en del saker.)
Oh yeah!
torsdag 18 juni 2009
Nu får dom behärska sig!
Tips!
Att se en sådan film är lite som att äta snabbmat, fast nu som kulturintag. Bra och god snabbmat alltså. Kultur the easy way. Liksom.
onsdag 17 juni 2009
Det här är ingen neråtsång
Men ibland får jag för mig, att jag är en sån man glömmer direkt efter första mötet. Efter en stunds existens i deras periferi blir jag till hon som ingen minns. Och jag blir fortfarande förvånad ibland när någon jag bara har träffat hastigt ett par gånger, hejar glatt och igenkännande på mig. Jag blir som blåst på min inbillade anonymitet. Och jag vet ju om att jag inte är i närheten av så grå och trist som jag kan få för mig att jag är. Jag vet att jag kan vara en färgpalett. Ändå känner jag mig som en gråskala utan svart och vitt. Stundom. Ändå har jag ibland svårt att ta den plats som jag vet, rättmätigt är min.
Jag måste bli bättre på det. Och jag måste bli bättre på att vara den där färgen som jag vet att jag är. Med ryggen rak, huvudet högt och blicken framåt. Jag är inte längre den jag en gång var. Jag är så mycket mer än vad du sa.
tisdag 16 juni 2009
Kallt, om inte annat
Men om jag hade barn så skulle de definitivt vara påklädda överallt. Förutom hemma och kanske på stranden. Eller badplats eller whatever. Faktiskt.
måndag 15 juni 2009
Signering
I löööve Björn Hellberg!
söndag 14 juni 2009
lördag 13 juni 2009
It´s raining on prom night
Regnet smattrar mot rutan och av den anledningen kom jag att tänka på den här gamla dängan. Skivan var förövrigt den första CD-skivan jag köpte. Och eftersom jag inte hade en egen stereo när det begav sig, spelade jag den på högsta volym i vårt vardagsrum när jag kom hem från skolan. Jag skrålade med i texten och virvlade runt, innan mina föräldrar kom hem från jobbet. Jag undrar om jag gick i sexan då eller om jag hade börjat i sjuan.
Nej okej, jag var väl kanske inte den coolaste tjejen i klassen, om man säger så. Det här var på den tiden då alla andra lyssnade på Guns n´Roses och Nirvana. Mitt nästa skivköp var UB40. Jag vet inte om det var så mycket bättre i coolness. Fast egentligen spelade det där med skivorna ingen roll. När man hade kompisar hemma lyssnade man ändå alltid på blandband i bandspelaren på rummet, band inspelade från "Tracks". Och det var alltid lika irriterande när man inte hade lyckats trycka på stopp i tid och Kaj Kindvalls röst förstörde hela låten. Jag har aldrig förlåtit Kaj för det, tror jag.
Fast, såhär i efterhand kan jag ändå tycka att jag var ganska cool som köpte skivor som jag faktiskt gillade istället för att köpa det alla andra lyssnade på.
torsdag 11 juni 2009
Sånt som jag undrar
I alla fall så fick jag syn på någon. Ingen speciell. Ingen som jag alls visste skulle åka med just det tåget. Men som såg ut att skriva sms till någon annan, jag vet inte till vem. Men då uppstod i alla fall frågan i mitt huvud; kommunicerar killar med varandra via sms? Gärna långa, som tar lite tid att skriva. Gör ni det? Sms:ar med varandra? Eller är det förbehållet tjejer och tjej till kille och tvärtom? Det är sånt som jag undrar ibland. Och nu vill jag väldigt gärna veta hur det ligger till.
onsdag 10 juni 2009
Här glider man runt i sköna(?) skor
tisdag 9 juni 2009
Sansa mig!
Men i alla fall, nu har jag tiotusen som jag alltså kan göra vad jag vill för. Det första jag ska göra är att köpa dedär snygga Björn Borg-skorna jag har sneglat på ett tag. Dessutom skulle jag behöva ett par nya halvhöga ljusa Converse (eftersom mina nuvarande har gått sönder, faktiskt). Sedan undrar jag om man kan köpa systemetkillen, om han liksom ingår i deras sortiment. Det hade varit fint. Så behöver jag en ny orkidé för nu ser blomman ut att vissna när som helst. Ja, det var väl allt. Pfft.
måndag 8 juni 2009
Long time no see
Det var i alla fall roligt se honom.
söndag 7 juni 2009
SMASH
lördag 6 juni 2009
PinPals
Sedan åkte vi hem till mig och drack vin och åt ost och kex. Och Becka kom över. Och vi drack mer vin. Sedan åkte Becka hem och jag spöade Åsa i Bezzerwizzer. Det var skönt. Vi somnade någon gång runt fyra och vid nio började Åsa leva runt för att göra sig i ordning för en dag i Vitabergsparken. Jag somnade om och vaknade vid halv tolv av att larmet på mitt jobb hade gått, jag vet inte riktigt hur det gick till när jag blev kontaktperson för det där, det måste undersökas på måndag. I morgon ska jag också bege mig till Vitabergsparken, tänkte jag. Bara att hitta dit kan ju bli hur spännande som helst!
Jag fick dehär snygga pinsen av Åsa också. De kan man annars köpa av henne för en tia stycket. Pins är grejen! Om ni inte visste det. Jag är fortfarande lite ledsen över att jag tappade min Bergmanfestival-pin.
Tjuvlyssnat
”Vi har ju breakat. Vet du hur hon gjorde slut!? Via R.O!” Säger han upprört. Mina öron växer och jag undrar genast vem denne R.O är. ”Alltså, hur fan kan man göra slut via ett spel!? Hon kunde inte ens ringa. Hon skrev liksom på R.O att hon ville göra slut.” Go figure, tänker jag, R.O är alltså ett onlinespel. ”Fast sen hade vi ett jättefint samtal och vi skulle vara vänner och allt lät jättebra. Hon skulle skicka mina prylar men efter tre dagar hade dom fortfarande inte kommit och när jag ringde henne var hon skitkylig! Jag fattar ingenting och nu vill hon tydligen bryta helt och inte ens vara kompis med mig. Hur kan man ändra sig så?” Utan att vänta på svar från sin kompis fortsätter han, och här kommer det bästa: ”Alltså jag ska ta tillbaka alla mina grejer i R.O. Hon ska inte få använda någonting. Fatta, hon har ju bara supportkaraktärer. Det är ju jag som har alla trollkarlar och ledare. Hon kan ju inte göra ett skit utan mina karaktärer. Men så går det, vill hon spela hårt kan jag spela hårt tillbaka! Hon ska minsann få se.”
Förutsatt att hon inte har ett faktiskt liv utanför spelet så kommer hon nog att komma krypandes tillbaka när som helst nu. Själv var jag tvungen att dra upp min sjal över munnen.
fredag 5 juni 2009
Såhär i studenttider
Den som ändå fick vara nitton igen.
torsdag 4 juni 2009
Men säg nåt då!
Det är förövrigt ganska intressant att känna hur en ytlig tonårsförälskelse tar form i en vuxen (nåja) kvinnas kropp. Jag trodde att tiden av röda kinder, fånigt fnitter och sjuk nervositet var över för länge sedan, men jag har idag motbevisat min egen tes. Fast jag vet ännu inte om det är bra eller dåligt.
Dessutom är det ganska sjukt att jag får hjärtklappning av att se någon jag aldrig har sagt mer än hej till. Sinnesjukt. Lite freaky, nästan. Ganska onormalt faktiskt. Att jag ens skriver om det. Jag tror att jag måste ta ett glas av det där ekologiska vinet jag dristade mig till att köpa idag. Nu har jag två flaskor vin hemma. Åsa, du behöver inte köpa med dig något vin i morgon.
onsdag 3 juni 2009
Eraritjaritjaka (spoilervarning)
Ikväll såg jag ”Eraritjaritjaka” på Dramatens stora scen. Försök att säga ”Eraritjaritjaka” tre gånger fort, eller ens en gång långsamt.”Eraritjaritjaka” av Heiner Goebbels ingår liksom "Kreten en gefluister" som jag såg förra veckan, i Bergmanfestivalen.
”Eraritjaritjaka” som ska betyda ”Full av längtan efter något förlorat” på de australiska aboriginernas språk är baserad på korta texter av 1981 års nobelpristagare Elias Canetti och framfördes nu på scenen av den franske skådespelaren André Wilms som också, förutom en stråkkvartett, var den enda människan på scenen. Texterna var emellanåt eftertänksamma och stundvis roliga och André Wilms framförde dem verkligen med bravur. Hela föreställningen spelades på franska med svensk text och ibland var det lite svårt att hänga med både texten invid scenens tak och det som faktiskt utspelade sig på själva scenen. Men eftersom det mestadels bara var monologer och ingen direkt action så kändes det inte som om det var så mycket som gick förlorat.
Mitt i föreställningen satte Wilms på sig hatt och rock och klev ut genom dörrarna. Han filmades dock och man kunde följa honom ut i foajén live på ett stort vitt hus som stod på scenen. Han satte sig i en bil utanför Dramaten och åkte helt sonika iväg. Bilen stannade utanför en byggnad, Wilms klev ut ur bilen och in igenom en port och vidare in i en lägenhet. Där började han, medan han pratade med oss, att laga mat. Och Dramaten började lukta omelett. Under hela föreställningen ackompanjerades han förstås av stråkkvartetten.
Efter en halvtimme tändes en lampa i det stora vita huset på scenen och där inne satt han, Wilms, och tittade ut över publikhavet och alla skrattade och aha:de, även jag. Föreställningen var helt lagom lång med sin en och en halv timme. Och även om starten var väldigt trög (särskilt om man inte är så mycket för stråkar) så tog det sig, över förväntan. Speciellt med sitt nytänkande och humorn som hela tiden pockade på uppmärksamhet. och André Wilms förstås, vilken skådespelare.
Ännu en väldigt bra kväll. Tack Dramaten!