måndag 19 juli 2010

"Bestulen"

”Jaha, då var det alltså min tur till slut”, tänkte jag när jag i lördagskväll skulle byta tunnelbana vid slussen och upptäckte att min plånbok saknades och min väska var vidöppen. Jag tänkte att jag har klarat mig rätt länge ändå. Två år i Stockholm utan att ha blivit av med en enda pryl. Misstänkte den korta killen i vit t-shirt som hade gått lite obehagligt nära nerför trapporna. Ringde Jonas och förklarade halvt hysteriskt vad som måste ha hänt. Tänkte på att spärra kort, gärna för fem minuter sen. Vad skulle den där killen hinna köpa. Hur mycket pengar hade jag på kontot? Vad stod det egentligen i delen av min plånbok som är en almanacka? Hoppas att han har jävligt roligt för mina tjugo kronor som var det enda som låg löst. Åh, så måste jag fixa nytt leg, tur att jag åtminstone har ett pass nu för tiden så att jag kan identifiera mig. Osv, osv.

”Har du inte glömt den hemma då?” Frågade Jonas lite försynt.
”GLÖMT DEN HEMMA!? Jag skulle väl ha märkt att den var borta när jag plockade upp telefonen på tunnelbanan!? Dessutom lägger jag ALDRIG ur min plånbok!” Skrekviskade jag. Jag hade gjort mig fin. Klockan var runt halv elva och jag skulle till Strand i Hornstull för att dansa med Timmisen till 60-talssving! Fast nu var jag tvungen att åka hem igen. Försöka kolla upp hur man spärrar kort och var man polisanmäler sådana här händelser. Åkte med återvändande tåg. Tio minuter av nära gråt. Sedan halvspring. Upp för trappor, in i lägenhet. Ingen plånbok på hallgolvet där väskan hade stått. Satte på datorn i köket. Tände lampan i vardagsrummet. Och titta! Där på soffan låg den ju. Min plånbok.

Sminkade av mig. Gick och la mig. Det var en fin lördagskväll.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det blev ett bra slut på kvällen i alla fall.. =)

Anonym sa...

Vilken tur ändå att Du inte blivit bestulen med allt vad det innebär/kramen mamman

Minna sa...

Ja, det var väl tur i oturen, om man kan säga så.