Saknet och charmen som försvann

Igår när jag inte kunde somna låg jag och tänkte på alla timmar jag spenderade i fritidsgårdens mörkerrum. Skolans mörkerrum också för den delen. Min gymnasielärare i konst och formgivning tyckte att jag var rätt värdelös på det mesta, förutom fotografering. Och framkallning. Och jag minns ju att jag älskade det, fotografering alltså. Att framkalla mer än att fota. Att först få fram de små negativen och sedan laborera med ljus och exponering och vaska fram en svartvit bild från ett alldeles vitt papper. Se bilden bliva till i framkallningsväskan. Jag saknar till och med den fräna lukten av fixet. Jag har en hel pärm med negativ. En hel låda med foton. Ögonblicksbilder i olika ljusa nyanser. Experiment. Kärlek.

Visst har digital fotografering sina fördelar. Medan jag har en hel hög negativ som är helt obrukbara kan man med digitalt fotografi redan i kameran se vad som blivit bra och inte. Visst är det skönt att slippa vänta i flera timmar. Och dessutom ha chansen att fota till det att man vet att man har blivit nöjd. Ja, och sen kan man ju laborera i Photoshop.

Men charmen har ju helt försvunnit, enligt min mening. Framkallningscharmen är död.

Du, håll ut

I morgon ska jag dricka vin och fnittra med min syster. Fatta längtet! Jag kan inte ens minnas senast vi hade en kväll bara hon och jag. Kanske i somras, jag minns som sagt inte helt säkert. Men snart är det dags. Då blir det vin och mys och musik och skratt. Jag kan knappt vänta. Det måste bli fredag nu. NU! NUUU!

Lite Veronica på det.



Jag är nästan där.. Och idag såg och hörde jag ett gäng fiskmåsar. Heja Våren!

Vad som än händer

Jag vet inte om jag har berättat det här förut men jag är jättedålig på att läsa ungefär från november till april. Jag är för trött och det är liksom ingenting som direkt tilltalar mig. Därför krävs det lättsammare böcker med en enkel handling som verkligen tar tag i en på en gång. Annars ledsnar jag efter två sidor. En helt perfekt sådan bok är Kristin Hannahs ”Vad som än händer”.

Boken handlar om två flickor som träffas i mitten av sjuttiotalet, de är fjorton år och blir bästa vänner som man får följa genom livet. Den ena, Katie, har en trygg och varm barndom, växer upp med en önskan om en familj och gifter sig med sina drömmars man. Tully, har däremot övergivits gång på gång av sin missbrukande mamma och växt upp hos en mormor som dör när Tully fortfarande är ung. Och Tully, som inte litar på någon förutom sin bästa väninna, bestämmer sig tidigt för att satsa på karriären. Och ja, jag vet att den är klyschig. Och ja, jag vet att det inte är särskilt feministiskt eller nyskapande den ena blir hemmafru och den andra karriärskvinna. Men ni vet ju hur mycket jag älskar såna här ”följa genom livet”-berättelser (förutom undantaget ”One Day”, värdelösa bok. Jag blir så arg när jag tänker på den. Hatar’n. AAARRRRGGHH) .

”Vad som än händer” kommer aldrig hamna i något litterärt kanon eller så, men den är verkligen det perfekta typexemplet på en riktigt bra, lättläst enkel, sidvändande ”följa genom livet”-bok som är helt underbar att läsa när energin går på sparlåga. På mindre än en vecka läste jag ut den här femhundra sidor långa boken. Och det är bra, för att vara jag i mars.

Vad som än händer får 4 Minnor av 5 möjliga.

Gildas

Min kompis Tina, hennes föräldrars hund heter Gilda. Gildas är namnet på ett übermysigt café nedanför Vitabergsparken, precis vid Nytorget. Ett café som jag tror är döpt efter en hund. Inte efter Tinas föräldrars hund, dock. Så den hade egentligen ingenting med saken att göra, förutom namnet då.

Hur som helst. På väggarna på Gildas hänger fullt med fotografier av en svartvit hund, som jag tror är caféts Gilda. Inredningen ser ut som ett alternativt vardagsrum där man genast känner sig hemma. Kopparna man får varm choklad i är gigantiska, vackra och lite kantstötta. Och toasten med tonfiskröra är to die för. Så slink in när ni har möjlighet. Om man vill får man ta med sig sin hund in, en vattenskål är redan framställd.

Per Hagmans Cigarett

Det känns på något vis onödigt att skriva om böcker som man har tvingat sig igenom men inte tyckt om. Som nu när jag läste ”Cigarett” av Per Hagman. Den var helt värdelös. Helt fruktansvärt dålig. Så jag tänkte inte skriva om den men så tänkte jag att jag kanske måste göra det i alla fall.

Cigarett handlar om Johan. Det är nittiotal. Johan är ung och jobbar på Hard Rock. Johan dricker öl och vin med sina kompisar. Hänger på krogen, går på fester, snortar kokain, tittar på porrfilm, ligger med tjejer och röker cigaretter. Utanför Johans fönster står träd med grenar som ser ut som människoarmar.

Det är ungefär det som händer i hundrafemtio sidor. Så. Nu vet ni det.

Cigarett får 0 (noll!) Minnor av 5 möjliga.

Heja våren!

Mars är en vårmånad, låt inte termometern säga er någonting annat. Det är nu det vänder. Bistra januari och februari är äntligen förbi och vintern ska smälta ner och dö. För snart, ganska snart kan vi injicera D-vitamin genom solstrålar. Och dricka kaffe ur pappmuggar på klipphällar. Precis som vi gjorde förra året.



Det känns lite som att jo, vi överlevde den här vintern också.

Käre herr Statsminister

Du vet hur jag skulle flytta till Zinken och var jätteglad även om det bara var ett tillfälligt andrahandskontrakt? Det ska jag inte längre och det är jag inte längre. Man skulle till och med kunna säga att jag är ganska trött och ledsen. På lördag får jag upp min säng från Gävle och är garanterad en sängplats om nätterna åtminstone istället för varannan natt i soffan. Men jag är snart trettio och tycker att jag förtjänar mer. Jag tycker faktiskt det.

Jag tittade på Blocket men jag vill inte bo i ett sovrum tillsammans med två artonåriga tjejer och en femtioårig man, hur snälla och trevliga dom än är. Jag har heller ingen lust att betala sextusen kronor per månad för ett rum i en sunkig lägenhet i Rinkeby. Och jag kan faktiskt inte tänka mig att betala tiotusenkronor i månaden för en möblerad etta på söder. Jag har ingen möjlighet att köpa en bostad eftersom mitt sparkapital ligger under tvåhundratusen kronor. Och jag har heller ingen möjlighet att köpa ett kontrakt eftersom ett blankolån på en halv miljon skulle ruinera mig. Jag har betalat Fixakontraktet.se i två månader utan lycka. Jag har stått i kö i StockholmBostad sedan tjugohundraåtta och har som bäst kommit trettionde plats på en skitdyr etta i Tensta.

Hur ska jag få någonstans att bo, kan du svara på det?