.jpg)
Via Facebook kan man få reda på mycket om människor man knappt känner. Vänner som man en gång haft, folk man har gått i skolan med för hundra år sedan, vänners vänner, bekantas bekanta, osv. Till exempel kan man få veta att någons bröstvårtor är ömma och såriga, att någons flickvän är otrogen, att någons pojkvän har haft sex med någon annan OCH med vem. Det hela är väldigt informativt. Och obehagligt. Jätteobehagligt.
Och jag är ju medveten om att jag nu skjuter mig i själv lite grann i foten när jag tar upp det här i en blogg. En blogg där jag delar med mig av rätt mycket personliga fakta. Men om jag någonsin går så långt att jag börjar avslöja intima detaljer om mitt allra privataste så är ni fria att stoppa mig när som helst. Gärna på en gång. Gärna redan när ni märker att det kanske kommer att komma. "STOP", säger ni då. Och fråga gärna vad jag håller på med och ta mig tillbaka till något slags verklighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men alltså, Facebook i sig är ju rätt värdelöst. Egentligen. OM man tänker efter. För förutom att man kan hålla kontakten, som är bra, så hur intressant är det verkligen att veta vem som har legat med vem och om X har hårig bringa. Eller att Y har lyckats göra ett test och fått reda på vilken Metal-skiva han är? Not at all skulle jag säga.
/Likväl en Facebookjunkie (fast med måtta vill jag tro...)
Haha, intressenivån på facebook kan sannerligen variera från lite intressant till inte så intressant till inte intressant alls. Men fenomenet, tycker jag, är superintressant!
Jag vill nog tro att jag har en ganska sansad relation till Facebook. Fast det är svårt att tro att jag skulle ha en sansad relation till någonting alls.
Skicka en kommentar