Utrensning

Sofi Oksanen fick Nordiska rådets litteraturpris förra året för sin roman Utrensning. I somras läste jag hennes Stalins kossor som jag tyckte mycket om men som kanske inte direkt var semesterlektyr och som man liksom kände sig mätt på Oksanen efter att ha läst. Därför har Utrensning legat oläst i min bokhylla sedan dess. Men när jag såg att den skulle spelas på Stockholms Stadsteater tvekade jag inte att boka biljetter. Och som jag är glad att jag gjorde det.

Jag vet ju förstås inte hur nära pjäsen är boken, men jag skulle tro att de ligger varandra ganska nära. Historien tar oss till Estland där den äldre Aliide hittar den unga söndertrasade Zara liggandes på sin gårdsplan. Tiden skiftar mellan ett slags nutid och en strängare kommunistisk dåtid. Och den ena hemligheten efter den andra avslöjas. Det är ett starkt drama som sannerligen väcker känslor och som i en teaterföreställning med helt fantastiska skådespelare blir ännu starkare

.

Det fanns stunder då hjärtat värkte, då man kände avsky, sorg och aldrig tidigare har jag blivit tårögd av ilska under en pjäs. Särskilt Katharina Cohen, som jag själv främst känner igen från ungdomsserien Glappet gör en otrolig skådespelarinsats. Men jag blev också positivt överraskad av Samuel Fröler som jag kanske på förhand hade dömt till att för alltid enbart vara en mysig skärgårdsdoktor. Vad jag kan se så finns det platser kvar och ska man se något, då ska man se denna.

Fotograf samtliga bilder: Petra Hellberg