Je suis venu te dire

Jag har blivit en aning besatt av Serge Gainsbourg. Jag såg filmen om hans liv och jag vet inte, det var väl allt det där franska och 60-tal som gjorde det. Egentligen kan man väl säga att Serge representerar just det, för mig. Man kan således alltså säga att det i själva verket inte är Serge jag är besatt av utan mer tiden och livet (och landet). Jag är mindre intresserad av drogerna och ångesten och mer av de snygga människorna, kläderna och musiken.

Jag fattar ju ingenting av det han sjunger. Och jag tror inte att texterna är direkt märkvärdiga, men jag gillar det. När jag lyssnar på hans raspiga franska drömmer jag mig liksom tillbaka till en tid jag aldrig har upplevt i ett land jag inte riktigt har lärt känna.

Som den här, det suger i magen på mig när jag hör den här.



Och jag älskar ”Bonnie & Clyde” för jag gillar hur Brigitte Bardot sjunger ”Böönniii”, dessutom är hon så sjukt snygg.

Och se filmen!