Är han inte att dö för? Hans ögon är helt skeva!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
.jpg)
![]()
.................
Kontakta mig
Om mig
Minna Jonsson, trettionånting
Jag är en frilansande skribent, feminist, kulturjunkie och litteraturvetare. Besatt av alper, rödvin och teveserier i allmänhet och Buffy i synnerhet. Älskar att resa och känner mig alltid mer glamourös än vad jag är. Sambo med J och sedan 20/9 2014 även mamma till lille Elliot, som bara råkar vara världens sötaste unge och det säger jag med en fullständigt objektiv röst.
I den här bloggen skriver jag nu för tiden mest om mammaliv men också en del om nöje, kultur och annat som berör mig. Ta inte allt så allvarligt, det mesta är inte det.
Jag är en frilansande skribent, feminist, kulturjunkie och litteraturvetare. Besatt av alper, rödvin och teveserier i allmänhet och Buffy i synnerhet. Älskar att resa och känner mig alltid mer glamourös än vad jag är. Sambo med J och sedan 20/9 2014 även mamma till lille Elliot, som bara råkar vara världens sötaste unge och det säger jag med en fullständigt objektiv röst.
I den här bloggen skriver jag nu för tiden mest om mammaliv men också en del om nöje, kultur och annat som berör mig. Ta inte allt så allvarligt, det mesta är inte det.
Enkel men komplicerad finns på Facebook
Enkel men komplicerad on Facebook
Bloggintresserade
Kategorier
- andras inlägg (3)
- Bilder (38)
- Drömmar (6)
- kultur (83)
- litteratur (9)
- Litterär gestaltning (9)
- Livsåskådning (24)
- Lyrik (38)
- Mammaliv (46)
- Minnen (22)
- nöje (5)
- Resor (1)
- Vardagsbetraktelser (589)
4 kommentarer:
Haha, vi har en sån liten sötnos till granne som brukar komma på besök, han heter Oliver och är bara så underbart söt!
P.S. Jag har köpt hund igen.. :D
Åh, jag vill också ha en sån granne!
Vad har du köpt för hund?
Oliver ser alla som sina extra utfodrande vänner och kan stå utanför altandörren och stirra in (med lika skeva ögon som Oskar) och vänta på att skinkexpressen, dvs jag, ska öppna dörren. Trots att han är döv så hör han en kylskåpsdörr öppnas på ett par kilometer :)
Det blev en storpudel.. Svart med vitt på bröstet.. Tux heter min nye man och jag är bara överlycklig! Han vilar sitt huvud i min hand när han vill mysa, lägger sig i soffan bredvid mig och sträcker ut sig över mig och suckar lyckligt.. Jag är i himlen!
Jag är inte ett dugg avis! Hrm..
Skicka en kommentar