måndag 19 april 2010

Gretel

Bytte tåg vid Gamla stan. Sprang över perrongen eftersom mitt tåg stod inne. Plötsligt kliver jag på någonting mjukt och svampigt. Jag tittar ner och ser skivad formfranska fara lite kors och tvärs framför mig, landa mer eller mindre graciöst på asfalten. Inser ganska snart att det är jag som sprider formfranska, att det är min påse de flyger ut ur som taffliga fågelungar ur ett bo. Inte riktigt flygfärdiga.

Jag låtsas som att det inte är rusning. Jag låtsas som att ingen ser att jag har lämnat ett spår av fyrkantiga smörgåsstora smulor efter mig. När jag kommer på tåget petar jag diskret ner den nu halvfulla brödpåsen formfranska så den inte syns i min Ica-kasse. Lägger en banan över eländet och tittar oskyldigt opp i tågtaket.

Tänker att det inte var så farligt egentligen. Om man tänker efter så har jag gjort värre saker när jag har sprungit till tåget. Som den gången när jag tappade underkjolen och höll på att ramla ihjäl mig. Som den gången, till exempel.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Just den här typen av händelser beskriver du så himla bra!

Minna sa...

Åh, tack :)