.jpg)
”Vilka böcker inspirerade er när ni var unga?” Den frågan ställde en kollega till mig, sina vänner på Facebook igår. Jag tycker att det är en jätterolig fråga. Dels för att det är intressant att se vad andra svarar (två stycken tyckte till exempel att Ivanhoe var en mes, Ivanhoe!) och dels för att det är roligt att själv tänka tillbaka på sin barndoms litterära inspirationskällor.För mig var det helt klart Bröderna Hardy först och främst. Sedan fem-gänget. Och så förstås Kitty. Jag började ganska tidigt sluka min pappas gamla grönryggade Bröderna Hardy-böcker. När de var uppätna läste jag fem-böckerna och slutligen tog jag tag i de rödryggade Kitty-böckerna av modernare snitt. Äventyren man fick uppleva med dessa karaktärer! Framförallt minns jag känslan jag hade när jag kurade under täcket och läste Djonkens hemlighet eller Den smygande vrålapan. Känslan av äventyr och spänning.
Efter att ha läst ett Bröderna Hardy-fall var jag skeptisk mot allt och alla. Jag misstänkte brott överallt och varje främling dolde någonting och var värd att skugga. Livet blev faktiskt mycket mer händelserikt, även om ingenting riktigt hände – egentligen. Mannen man förföljde var egentligen bara på väg hem från jobbet. Den jättestora lösa hunden var faktiskt ingen gangsterledares vakthund. Och killarna på mopeder var nog kanske ingen brottslig liga man var tvungen att gömma sig för. Det visste man ju. Fast det var ju roligare att låtsas som att man inte visste.
Det märkliga är att jag i vuxen ålder inte alls tycker om deckare. Kanske att jag läste mig mätt när jag var yngre. Kanske att vuxendeckare helt enkelt inte slår barnäventyren. Eller kanske för att jag så småningom övergav Bröderna Hardy, Kitty och Fem-gänget för ”skräck”-serien Phantom Valley. Och helt plötsligt var det internatskolor och övernaturliga hemskheter som var inne i Minnaland.
Vilka böcker inspirerade er när ni var unga, har ni några såna där speciella minnen?
4 kommentarer:
Kitty och Fem-böckerna! Jag minns känslan när jag fick välja ut en ny bok i affären. Det var lycka. :) Jag blir fortfarande helt till mig när jag öppnar ett bokpaket. Älskar doften av nytryckta böcker.
Va roligt att du minns känslan av att få välja ut en bok, något sånt minns jag inte alls. Och ja, bokpaket är dom bästa paketen!
Gillade Lotta böckerna väldigt mkt av Merri Vik. Tror nog jag forfarande skulle gilla dem, de är så mysiga! Minns att jag fick låna massa Lotta böcker som jag inte hade läst från en kompis mamma som hade massor på sin vind. Då var lyckan stor!
/Milla
Jag var tvungen att googla Lotta och då hittade jag "Lotta slår till". Jag känner ingen den och är helt övertygad om att den har funnits i min barndom på något sätt men jag kan inte alls minnas vad den kan ha handlat om.
Det verkar ju som att det fanns en del Lotta-böcker att gå igenom. Det verkar dessutom som att hon blir äldre för varje bok. Sånt är ju kul!
Skicka en kommentar