.jpg)
En kollega sa till mig "Den där boken måste du läsa, den är sååå bra!" så pekade hon ut en bok som jag sedan köpte. Jag läste först på baksidan och den verkade lätt och kanske lite småkul. Långt ifrån ett mästerverk men ändå någonting som är lagom att läsa i solen på semestern. Efter tio sidor kunde jag konstatera att det här egentligen var en bok som aldrig borde ha blivit utgiven. Den var så dåligt skriven att jag tror att jag själv, i nian, skrev en novell som hade ett bättre språk. Jag försvarade boken med att det var en debut, att författaren säkert var typ tjugo och att människan som skrev recensionen i DN (som stod som ett citat på omslaget), måste ha varit hög. Mycket hög. Men författaren är dryga trettio. Hon kommer dessutom ut med en andra bok nu i dagarna. Och jag förstår inte. Det ska tydligen vara jättesvårt att få en bok utgiven så hur gick det egentligen till?
Jag kunde inte sluta läsa den heller. Jag läste och irriterade mig. Jag läste för att bli irriterad. Och så undrade jag, hela tiden undrade jag hur det hade gått till det här. Nu prackar jag på den på varenda människa jag känner. "Du måste läsa den här, den är sååå dålig!" Jag vill liksom ha någon att dela läsupplevelsen med. Att hata tillsammans med. Fast det är ingen som verkar särskilt sugen. Och jag liksom vadar omkring helt själv i mitt förakt.
Men det här, det här är en varning. Mariette Glodecks "Röda vita rosen" borde inte finnas i någons bokhylla. Men jag måste förstås läsa hennes nya roman när den kommer, bara för att se om den är lika dålig. För att se om hennes språk möjligtvis har förändrats lite till det bättre. Om hon har hittat kommatecken på sin dator. Eller utökat sitt ordförråd. Sedan kommer jag att tvinga alla jag känner att läsa den. TVINGA!
Har någon av er läst henne förresten? Vad tyckte ni i så fall? Är hon så dålig som jag påstår eller är det jag som är extremt snobbigt petig och jobbig? Eller är det kanske jag som inte är tillräckligt smart för att se storheten med "Röda vita rosen"? (Omg!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Men det är ju lite som att det finns folk som på allvar hävdar att "a history of violence" är en bra film. På allvar alltså. Det är den sämsta klump skit jag sett sedan "war of the worlds" (re-maken av Spielberg) och det borde inte säga lite.
Och för att inte tala om att James Blunt har ett skivkontrakt. James Blunt.
Nä jag orkar inte mer. It's a world of crapbags.
Jaha, nu måste jag ju läsa boken förstår du väl? När man läser handlingen så undrar jag, är du säker att det inte är en ungdomsbok?
Haha, har aldrig hört talas om den. Eller ja, hade då. Tänkte att din reaktion kanske delvis kunde bero på en riktigt sugig översättning men så googlade jag och så jaha. Den är visst skriven på svenska..
Chris: Jo, det är sant. Men jag tror att det här slår allt. Du borde läsa den :D
Elina: Så mycket som du super, knarkar och har sex i den här boken så tror jag inte att det är en ungdomsbok, det är väl tänkt att den ska tilltala 18+ kan jag tänka mig. Jag kanske är för gammal =/. Läs den! Säg sen vad du tyckte vettja..
Essim: Det hade inte jag heller innan den där dagen jag helst av allt vill glömma. Jag tänkte först också att det var en översättning gone bad, men icke. Den utspelar sig i Stockholm.
Ojdå. Jag ska recensera hennes nya, men jag har inte hunnit öppna den än.. Fick inte någon bra känsla av baksidestexten och ännu mindre nu! Blä..
Stackars dig Johanna. Du måste länka mig till din recension sen! Det måste du faktiskt göra.
Tack för sympatin, och ja, jag lovar att länka! Recensionsdag är den 7 september tror jag.
Oh, ser fram emot det!
Skicka en kommentar